Änglagård – en änglalik succé

Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Att göra musikal av film är hett just nu, resultatet är oftast lyckat – ibland till och med succé. När Änglagård flyttar från biosalongen till Oscarsteaterns vackra scen kan vi bara stämma in i hyllningskören och konstatera att man återigen lyckats att skapa just en succé.

När filmen Änglagård kom i början på 90-talet, med Helena Bergström och Rickard Wolff i huvudrollerna, var det direkt en braksuccé. Filmen blev nominerad till en mängd olika priser och vann även en del av dem, bla en Guldbagge för bästa film. I händerna på Edward af Sillén och Fredrik Kempe utvecklas Änglagård än mer och har fått ett djup som inte var lika tydligt i filmversionen.

De problem som tas upp i både filmen och teaterversionen är kanske mer aktuella idag än någonsin. Vi tampas fortfarande med utanförskap, acceptans och samhällsskillnader. Att vara annorlunda och komma in i ett litet samhälle, är kanske ännu svårare idag än för 30 år sedan.

Som Fanny och Zac ser vi Tuva B Larsen och Lindy Larsson, bägge redan väl etablerade på scener runt om i världen. Även om man vänt lite på handlingen och gett mer fokus till arga Rut och timide Gottfrid, så är det ändå Fannys historia som är stommen i berättelsen. I och med hennes morfars död nystas hela hennes livshistoria upp. Det orsakar kaos i den lilla byn Yxared och sanningar kommer upp i ljuset.

Självklart är det stort fokus på Helene Sjöholm (Rut) och Tommy Körberg (Gottfrid), men här finns fler stora röster. Tuva B Larsen tar toner som ingen annan och är en stjärna på uppgång, efter detta kommer inget att kunna stoppa henne. Vilken röst! Fredrik Lyckes tolkning av Axel är både stark och berörande. I andra roller ser vi bland annat fantastiska Sofia Pekkari, charmige Gustav Levin, proffsige Per Svensson och begåvade Martin Stokke Mathiesen. Alla handplockade för att passa perfekt i sina roller och tillsammans, vilket de också gör. Helene Sjöholm och Tommy Körberg är bra, det vet alla, tillsammans med den otroligt proffsiga ensemblen blir de bättre än någonsin.

Höjdpunkterna är många, bland annat stickbonanzan “Sticka sticka” som slutar med ett trumnummer med gigantiska stickor. Vi blir också serverade en het stund, där landsortsborna utmanar de tyska artisterna i numret ”Kött och blod”. Som tredje höjdpunkt vill vi nämna Gottfrid och brodern Ivars småputtriga ”En enkel gubbe” får publiken att spontant klappa takten och vi känner att för en stund är livet bara härligt. Då har vi inte ens nämnt den fantastiska musiken, som för handlingen framåt på ett alldeles särskilt sätt, den otroligt läckra scenen och de fantastiska kostymerna!

Inte ens den långa föreställningstiden är negativ, de tre timmarna flyger iväg! Särskilt andra akten går blixtsnabbt och det känns nästan snopet när allt är över. Vi kan inte leta fram en enda negativ sak i Änglagård. Vi vill ha mer!

Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita – Bild – Pressbild/Mats Bäcker