Mina åtta år i Kality – Ingela Jansson & Lena Lindehag

2940 dagar! Så länge satt Ingela Jansson inlåst i Kalityfängelset i Etiopien, samma fängelse som även Johan Persson och Martin Shibbye hamnade i under samma tid. De tre träffades vid ett par olika tillfällen och hade även kontakt efter att männen släpptes och Ingela blev ensam kvar. Detta är en av sakerna som Ingela skriver om i boken, hon beskriver dem som en av hennes livlinor som är avgörande för att hon ska klara tiden i fängelset.

Man kan nog säga att Ingela var småbarnsmamman som “halkade” in på den brottsliga banan. Pengarna var stora och karusellen snurrade allt snabbare, till slut gick det så fort att hon inte kunde kliva av. Hon greps men i väntan på fängelsedom flyr Ingela rättvisan i Sverige tillsammans med sin sjuåriga dotter och dåvarande pojkvän. De bilar genom Europa och tar färjan till Marocko för att sedan landa på flygplatsen i Addis Abeba, staden där hennes pojkväns familj bor och där brottsligheten fortsätter.

Efter tre år i Etiopien fängslas hon och hamnar i ökända Kality i Etiopien. Hon döms, efter flera år av rättegångar, till lagens strängaste straff, 55 år. I Kality upplever hon misär och förnedring. De mest basala behoven blir allt som räknas och kroppen försvagas i brist på mat och sjukvård. Hon blir svårt sjuk flera gånger och är nära att dö. Men hon hittar också oväntad vänskap och värme bland de etiopiska kvinnorna som delar hennes liv i Kality. Helvetet blir vardag.

Ingela beskriver livet innanför murarna på ett sätt så att det är svårt att lägga boken ifrån sig. De är väldigt många detaljer om bedrägerierna och många namn att hålla reda på. Det är intressant, men det är uppväxten, flykten och livet inne i Kality som man fascineras av. Once you get in, you never get out. Hur i hela friden kan en människa hamna så fel och hur överlever man tiden på en sån plats som Kality? Särskilt med tanke på hur sjuk hon var en stor del av tiden.

Ingela säger själv att boken inte är ett försvarstal, utan en förklaring  till varför allt blev som det blev. Det är otroligt välskrivet, intressant och i många fall även fascinerande och berörande. Boken heter “Mina åtta år i Kality”, när vi får veta så pass mycket om vägen dit så vill jag även veta lite mer om livet efter. Jag vill veta mer om hemkomsten och hur hanterar man livet efter att ha suttit inlåst så länge. Har hon någon kontakt med de hon lärde känna i fängelset? Tiden före och under fängelsetiden är väl beskriven, men lite mer av tiden efter hade varit önskvärt. Trots detta en mycket läsvärd berättelse.

Mina åtta år i Kality är skriven i samarbete med Lena Lindehag, redaktör och reporter på Expressen Söndag och finns även som ljudbok, med Hedda Stiernstedt som uppläsare.

Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Pressmaterial, Bildmontage – Marlene Rindå Jikita