“Hjälp mig inte” – ett farsliknande drama som verkligen behövs!
“Hjälp mig inte” är en påhittad berättelse om Markus som länge lidit av panikångest och medicinerat med ångestdämpande i många år. Nu vill han av flera anledningar sluta med medicinen och har efter lång väntan äntligen fått tid hos en samtalskontakt. Tror han…
Föreställningen börjar med en telefonröst som berättar att man är nummer 1 i kön. Scenen är ett traditionellt mottagningsrum på en vårdcentral. Där finns britsen med pappöverdrag, den rygglösa stolen, ett belamrat skrivbord och handfat med plastmuggar. Till saken hör att vårdcentralen håller på att byggas om och att det är fredagseftermiddag.
Sven Björklund spelar den minst sagt stressade läkaren Lennart, som nog egentligen inte vill ha några patienter. Men han går ändå ut till väntrummet (publiken) och ropar upp nästa patients namn. Markus (William Spetz) reser sig från sin plats och följer med honom in i mottagningsrummet. Så långt är det mesta normalt.
Efter detta får vi följa med på ett läkarbesök som inte liknar något annat vi förr sett och som heller inte följer några vanliga rutiner. Det som från början ser ut som ett helt vanligt läkarbesök förvandlas till ett möte mellan två trasiga människor som bägge skriker på hjälp. Markus vädjan om att få hjälp att sluta med sin medicin, bemöts med att läkaren istället vill höja den. Skrattet på en rolig kommentar fastnar i halsen när nästan kommentar är ett urgrundsvrål av smärta.
Det har tagit William Spetz tre år att skriva pjäsen och nu är ämnet aktuellare än någonsin. Han visar tydligt på den ickefungerande psykvården, långa väntetider, bristande kompetens och hur patienter bollas fram och tillbaka mellan olika instanser. Något som alla vet som varit inne i rullorna, bristerna är akuta. Att Spetz belyser detta och bokstavligt talat skriker ut sin frustration på scenen är så otroligt viktigt. Vi kan bara hoppas att han gör skillnad.
Detta är en viktig föreställning. En helt vanligt vardaglig situation förändras till något helt annat. Det är svart och oberäkneligt. Flera lösa trådar som publiken själva får fundera vidare på. Markus förtvivlan går direkt in i hjärtat hos oss som står utanför och tittar på. Man tar ut svängarna total och håller inte emot något alls. Så här ser det ut i det verkliga livet för väldigt många, men ingen talar om det.
Vi ser inte bara en läkare och hans patient, utan två trasiga själar som bägge behöver hjälp. William Spetz och Sven Björklund gestaltar dessa två karaktärer så oerhört trovärdigt. Vi i publiken är med, vi känner deras känslor och lider med dem. Vi vill hjälpa, men i detta fall är det bara politikerna som kan göra något. Vi kan bara hoppas att “de som bestämmer” ser föreställningen. Det finns många som Markus och Lennart som behöver hjälp och de behöver det nu!
Brilliant, drabbande och skrämmande på en och samma gång!
“Hjälp mig inte” spelas i Stockhom några få datum i april, sedan som turné from 20/9.
Text – Marlene Rindå Jikita, Martin Jikita, Bild – Pressmaterial
