Persbrandt briljerar i Molièrekomedi

skriv ut
Molières komedi “Den inbillade sjuke” spelades första gången 1673 med Molière själv i huvudrollen. Detta blev hans sista pjäs, han dog nämligen strax efter. Nu är det Mikael Persbrandts tur att dominera sin omgivning med lavemang och inbillade sjukdomar. Hans personliga assistent, spelad av Petra Mede, manipulerar och lurar honom i sina försök att dämpa skadeverkningarna denna jättebebis till man skapar.

“Molières pjäs är en tidlös satir om maktmänniskans gränslösa behov att manipulera sin omgivning med sina egna inbillade krämpor. Det handlar om fullblodsnarcissism, lavemang och döden. Det är helt enkelt sjukt roligt”, säger regissören Stefan Larsson i ett pressmeddelande.

Den inbillade sjuke handlar om hypokondrikern Argan som genom att vara sjuk får den uppmärksamhet han vill ha och behöver. Han vill därför gifta bort sin dotter med en läkare, för det är ju bra att ha någon med receptblock i familjen. Dottern har dock siktet inställt på någon helt annan och har med sig faderns personliga assistent Nettan i sina planer.

Detta är helt enkelt galet bra! Persbrandt ÄR Argan, han är liksom ett med rollen. Han har glimten i ögat och humorn är total. Man har lyckats perfekt med castingen, alla är perfekta i sina roller och matchar varandra totalt. Att Persbrandt är en slipad skådespelare visste vi redan och med Petra Mede vid sin sida blir det rappt, fräscht och väldigt roligt. Persbrandt och Mede passar varandra som hand i handske!

Som vanligt har Maximteatern är enkel scen och precis som vanligt blir det väldigt effektfullt. Gapskratten är många men dialogen leder också till en del funderingar. Det finns ingen som kan ta avsked av sitt resultat på toa som Persbrandt kan – det är ett som är säkert!

En skrattfest utlovas när Mikael Persbrandt, Petra Mede, Ellen Jelinek, Johan Wahlström, Pelle Grytt och Alexandra Zetterberg Ehn kolliderar i denna laxerande komedi. En liten varning skall dock utfärdas för att sitta på första bänk…

Föreställningen är 2 timmar och 30 minuter lång inklusive paus.

 

Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita, Bild – Sören Vilks