Katt på superhett plåttak – Maximteatern

Tennessee Williams drama Katt på hett plåttak vann Pulitzerpriset för drama redan 1955 och skildrar på ett starkt sätt hur lögner bryter ned människor och relationer. Även om manuset är mer än 60 år gammalt, så håller det än idag.

“Katt på hett plåttak” handlar om familjen som samlas för att fira faderns födelsedag med pompa och ståt. Alla utom han själv vet att det är hans sista. Under festen flödar spriten och pumpar runt i blodet på dem alla och gör att det sägs en och annan sak som kanske inte borde sagts. Sonen Brick, en alkoholiserad före detta fotbollsspelare och hans hustru Maggie, sörjer, slåss och förbannar sitt barnlösa äktenskap inför öppen ridå. Maggie vill ha barn och Brick vill ha sin Skipper tillbaka. Han som tagit sitt eget liv. Kvällen utvecklas till en rå och skoningslös uppgörelse; om sexuell identitet, ett stort arv och förtvivlad barnlöshet. Och framförallt lögner. Vad finns kvar av familjen när dagen åter gryr?

I rollerna ser vi bland andra Marie Göranzon, Peter Andersson, Livia Millhagen och Linus Wahlgren. De tre första är man van att se i tunga roller med mycket dramatik. Linus Wahlgren däremot förknippas mycket med komedi och musikal, kan han fylla den mer allvarliga kostymen tro? Det kan han absolut och den sitter dessutom som en smäck!

Linus Wahlgren spelar den uppgivne och deprimerade Brick med sådan inlevelse att man verkligen känner för hans Brick på riktigt. Marie Göranzon briljerar som den smått neurotiska mamman, Peter Andersson är, som alltid, strålande som den cancersjuka men friskförklarade (!) pappan och Livia Millhagens desperation som uppgiven hustru, går rätt in i publikens hjärtan. Allt är välspelat och trovärdig och man får stundtals lite ont i magen. Men så kommer en välbalanserad replik och då går gapskrattet inte att stoppa.

Andreas T. Olsson och Cilla Thorell icke att förglömma, som den bittre äldre brodern och barnalstrande svägerskan. Vill de bara komma åt arvet eller vill de väl? Det får helt enkelt var och en avgöra. Ingenting är svart eller vitt i den här familjen.

Scenen är enkel, bara en säng och en gäng spritflaskor. På bakre väggen finns en filmduk som visar närbilder på skådespelarna och gör att även den som sitter allra längst bak kan se skådespelarnas ansiktsuttryck i närbild. Minimalism är lite av Maximteaterns signum och otroligt effektfullt. Det enkla lyfter fram skådespelarna karaktärer till max och dialogen kommer fram på ett helt annat sätt. Det känns nästan som man sitter i sitt eget vardagsrum och har gäster som startar ett rejält bråk mitt framför näsan på en. Man har ingenstans att ta vägen utan tvingas se hur de tvättar sin byk offentligt.

Det är mörkt, svart, aggressivt och smärtsamt. Men samtidigt starkt och passionerat och man får med sig många frågor hem. Frågor som är värda att få ett svar – om det finns några.

Katt på hett plåttak spelas på Maximteatern under hösten 2021

Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita, Bild – Maximteatern