“Vinnarna” avslutar Fredrik Backmans trilogi om Björnstad

skriv ut
Fredrik Backman slog igenom med boken “En man som heter Ove”. Några år senare kom första delen i serien om Björnstad. Nu avslutas serien med boken “Vinnarna” och man kan nog säga att Backman går rätt hårt fram. Till slut hänger allt på två kvinnor, ska de lyckas få frid mellan Björnstad och Hed?

Allt började med Rut, men ingen minns henne ens. Det var våldtäkten på Maya som öppnade ögonen på folk och gjorde att de tog ställning. Det har länge pyrt små eldar av missnöje mellan Björnstad och Hed, men efter detta blev det krig.

“Björnstad” kom 2017 och är första delen i serien som börjar med att Peter flyttar hem igen efter många år som hockeyproffs i Kanada. I familjen finns även hans fru Mira, samt barnen Maya och Leo. Till skillnad från Peter och hans familj så flyttar de flesta från Björnstad och jobben blir allt färre. Ändå lever drömmen om forna glansdagar – och det är hockeyn som ska vara räddningen. Allt hopp sätts till det lovande juniorlaget och den kommande semifinalen förväntas sätta staden på kartan igen.

Allt handlar om hockey, det finns inget annat. Alla är involverade på ett eller annat sätt. Men när ett allvarligt brott sker visar det sig hur villigt ett samhälle förfört av framgång är att se mellan fingrarna och hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

I andra delen “Vi mot er” försöker Maya gå vidare med bästa vännen Ana som sin stora hjälp och själsfrände. Vännerna lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts.

Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

“Vinnarna” avslutar trilogin och knyter ihop alla lösa trådar som lämnats längs vägen. Backman är otroligt skicklig på att just lämna lösa trådar lite här och där. Sådär så man bara måste fortsätta läsa. Man måste få veta vad som ska hända.

I tredje delen har det gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men det är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall.

Det finns ett utryck som heter “kill your darlings” och Backman kanske inte lever efter den devisen, men utan att avslöja för mycket så är det precis så han använt sin penna i “Vinnarna”. Han skonar ingen. Alla fula trynen grävs fram, alla lögner visas upp i ljuset och sanningen finns snart att beskåda. Eller? Vilken sanning? Vems sanning? Kan det finnas fler sanningar?

De två första delarna med sina ungefär 300 sidor plöjde man snabbt. Del tre är en tegelsten på 700 sidor, men den plöjs nästan lika snabbt. Man vill ju veta! Boken går såklart inte att lägga ifrån sig, det är ju Fredrik Backman som skrivit… han har den där förmågan att fånga sina läsare direkt med det första ordet. Så är det den här gången också. Man skrattar högt, sörjer och gråter, får ont i magen och hjärtat – men man kan inte sluta läsa.

Nu är serien om Björnstad slut, sista raden är läst. Med lite sorg i hjärtat lägger vi boken åt sidan och väntar redan på nästa. Vad det än kan tänkas bli.

 

Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Forum