Jonas Gardell bjuder på en mörk historia

När det gäller Jonas Gardell vet man inte riktigt vad man kan vänta sig, varken som läsare eller som publik. Ibland är han plirig och “struttig”, ibland är han mörk och djup. Just nu verkar han ha sin mer allvarliga period, vilket syns både i hans nya show och boken som precis lanserats. “Fjollorna fest” är definitivt inget lyckopiller, men en viktig tankeställare.

I “Fjollornas fest” beskrivs en enda kväll. När Club Etoile ställer till med en gigantisk fest på Piperska Muren en tropisk sommarnatt 1971, då homosexuella fortfarande inte har några rättigheter. Här träffas 700 fjollor, bla Bettan, Rosa och Kajsa-Marie eller Sven och Rudolf, som det står i deras pass. De som står längst ner i samhället och även på hbtq-skalan. I en parallell handling får läsaren även följa Mikael och hans försök att förstå vem han är. Den unga pojken blir varnad för fula gubbar, men istället för att ta varningen på allvar triggar den honom och han längtar efter att få träffa dem.

Den som förväntar sig en rolig bok av Jonas Gardell är helt fel ute. Det är svart, smärtsamt och väldigt mörkt. Det handlar om utsatthet, våld, övergrepp och hopplöshet. Inte det minsta roligt, men viktigt. En begränsad grupp människor som blivit vänner på vägen. Det är kanske första gången som någon faktiskt beskriver en del av deras verklighet, den som väldigt få vet något om. En bit hbtq+-historia som det berättats väldigt lite om hittills.

Tonen är rå, men ändå kärleksfull. Personerna som beskrivs har en verklighet som är svår för oss utomstående att förstå. De har levt ett hårt liv och varit väldigt utsatta. Ser man till dagens politiska klimat, så är Gardells skildring kanske extra viktig. I en tid då samhället återigen hårdnar för dem som står utanför normen.

När Gardell går ner i tonläge och blir allvarlig händer något. Då låter det nästan som han berättar en saga och alla lyssnar intensivt. Så är den här boken. Han går ner i tonläge och blir allvarlig, tyvärr är det ingen mysig saga som berättas. Men viktig.

Text och bildmontage – Marlene Rindå Jikita, Bild – Norstedts Förlag