Inte alltid en dans på rosor – Tobias Karlsson
Tobias Karlsson började dansa som 8-åring, vilket inte sågs med blida ögon av alla. Trots mobbing med glåpord och slag, blev han ändå professionell dansare och har under åren haft stora internationella framgångar. Han har vunnit mängder med tävlingar både i Sverige och utomlands, haft huvudrollen i den världsberömda dansgruppen “Burn the floor” och turnerat runt om i världen. Han har dessutom deltagit i ett 15-tal säsonger av tv-programmet Lets dance i både Sverige, Danmark och Norge och satt upp egna shower, bla Dansa samba med mig.
I boken “Inte alltid en dans på rosor” berättar han detaljrikt om uppväxten och hur han redan på skolbussen stöttes bort och kallades “Femmi”. Ett ord han hade svårt att säga fram tills för bara några år sedan. Han menar att föredragen han har hållit under åren fungerat som hans terapi och att han från början grät när han berättade och tog ordet i sin mun, men att han numera berättar utan tårar och att han hoppas göra livet lättare för någon i samma situation.
Livet är inte en dans på rosor hela tiden, det är Tobias väl medveten om. Sedan tre år tillbaka lever han med HIV, bara ett tjugotal personer har vetat om det fram tills för någon vecka sedan. Om detta berättar han också i boken, hur det var att komma ut en andra gång. Första gången var det som homosexuell, den här gången som HIV-smittad.
När boken hade releasefest förra veckan var det i ett hav av kärlek. Lokalen fylldes av familj, vänner och påtaglig kärlek. Alla har något gott att säga om Tobias: “Han har ett hjärta av guld”, “Världens största hjärta”, “Alltid vänligt och glad” är några av kommentarerna om hans person. Tobias själv gled runt i lokalen med världens största leende hela kvällen, ett leende som då och då ackompanjerades av tårar. Särskilt när bästa vännen Jocke Norsten sjöng för honom och gästerna, då var nog alla tvungna att torka sig lite i ögonen.
Alla borde ha en Tobias i sitt liv. En person som bara vill gott och förmedla kärlek och vänlighet. Boken är naken och utelämnande, men otroligt fint och respektfullt skriven. Det är en bok som behövs, som alla borde läsa och som berör en djupt i själen.
Text och bild – Marlene Rindå Jikita
