Utställningarna Christer Strömholm och Giorgio Vasaris teckningar öppnar på Nationalmuseum
Christer Strömholm – porträtt i Paris
Christer Strömholm har sedan länge räknats som en av Sveriges viktigaste fotografer, men har även fått stor uppmärksamhet internationellt. I utställningen visas runt 200 fotografier från Paris på 1940-, 1950- och 1960-talen, främst porträtt av konstnärer och kulturpersonligheter men även ett antal okända bilder från tidens Paris. Porträtten tillkom under de år som Strömholm bodde och arbetade i Paris och tillsammans med Pontus Hultén och Lasse Söderberg dokumenterade ett stort antal konstnärer och författare. Bland annat visas porträtt av Paul Andersson, André Breton, Olle Bonniér, Torun Bülow-Hübe, Niki de Saint Phalle, Giacometti, Yves Klein, Bengt Lindström, François Mauriac och Tinguely.
Strömholm började inte sin yrkesbana som fotograf utan ville egentligen bli konstnär. Han studerade måleri i Dresden och Paris och även hos Isac Grünewald och Otte Sköld i Stockholm. Efter andra världskriget fortsatte han på Académie des Beaux-Arts i Paris. Där började han experimentera med storformatskamera och övergick till att främst arbeta med fotografi. I slutet av 1940-talet började Strömholm göra bilder som inspirerades av abstrakt måleri och där intresset var helt inriktad på formen. Snart skulle han emellertid ägna sig allt mer åt själva motivet och hans bilder närmade sig subjektiv dokumentärfotografi. Bland Strömholms mest uppmärksammade arbeten finns dokumentationen av de transsexuella i Paris som togs 1958–68 och publicerades i boken Vännerna från Place Blanche. Han kom också att få stor betydelse som lärare och pedagog. 1962 startade han fotoskolan i Stockholm där hans egna erfarenheter, lärdomar och idéer kom att påverka en lång rad fotografer.
Kurator för utställningen är Joakim Strömholm i samarbete med Anna Nilsdotter.
Giorgio Vasaris teckningar – en mytomspunnen samling
Utställningen handlar om den italienska konstnären Giorgio Vasaris legendariska samling teckningar av italienska konstnärer från 1300-talet till det sena 1500-talet. Efter hans död 1574 splittrades samlingen och återfinns idag i offentliga och privata samlingar runt om i världen. Flera teckningar i Louvren och Nationalmuseums samlingar har länge ansetts vara delar av den. Men är det säkert att alla teckningar kommer från Vasari? Vad är myt och vad är fakta? Utställningen bygger på den senaste forskningen och de många nya samlingshistoriska frågor den väcker. Följ med på en vetenskaplig upptäcktsfärd som resulterat i en omvärdering av två betydande teckningssamlingar.
Vasari var en av de mest framträdande kulturpersonligheterna i renässansens Italien och känd som konstnär och arkitekt, men framför allt som författare till boken Berömda renässanskonstnärers liv (1550) som räknas som själva grunden till den moderna konsthistorieskrivningen. Lika berömd var hans stora samling teckningar som var den första som var uppbyggd enligt historiska principer. I boken berättar Vasari om hur han började samla redan i tidig ålder och att tanken på att sammanställa ett album med teckningar som kunde fungera som ett visuellt komplement till biografierna i boken kom när han påbörjade arbetet med den reviderade upplagan 1568. Utmärkande för denna utgåva är Vasaris utförliga beskrivningar av teckningar i sin ägo, utförda av de konstnärer vars biografier han sammanställer i skrift. Teckningarna utgjorde ett studiematerial till boken och förvarades i album som författaren själv refererar till som il nostro Libro de’ disegni.
Kuratorer är Carina Fryklund från Nationalmuseum och Louis Frank från Louvren. En version av utställningen visades på Louvren i Paris under våren och sommaren.
Christer Strömholm – porträtt i Paris samt Giorgio Vasaris teckningar – en mytomspunnen samling visas på övre plan på Nationalmuseum 6 oktober – 8 januari 2023.
Text och bild – Pressmaterial
