Nostalgitripp för 70-talister
Barnprogrammet “Trazan & Banarne” sändes första gången i jullovsmorgon 1976, sen tog man det en varv till på 80-talet och som sommarlovsprogram på 90-talet. Balla Trazan Apansson och polarn Banarne i Kojan blev favoriter hos många, men kanske främst hos 70-talisterna. Nästan alla kan nog sjunga med i “Polarna Banarne” eller “Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp” och många andra.
Drygt 40 år senare är de ett av Sveriges genom tiderna största och mest populära barnprogram och har dessutom fyllt Globen TVÅ gånger! Musikalen “Trazan & Banarne” tar det hela ett steg längre. Det är en riktig smällkaramell och färgsprakande, brännande aktuell familjemusikal med manus av Lasse Åberg, samt odödliga och folkkära låtar signerade Janne Schaffer.
I denna moderna version av “Trazan & Banarne” möter vi även nya karaktärer som ondskans härskarinna Fröken Öken, den oberäkneliga Herr Kameleont samt den köttätande växten Roger, som egentligen är vegetarian. Allt inramat av Electric Banana Bands legendariska låtar.
Musikalen utspelar sig såklart den djupaste djungeln där Trazan och Banarne lever ett fridfullt liv i sin härliga trädkoja. Men Fröken Öken gör allt för att få bort Trazan och Banarne från deras hem. Till sin hjälp har hon sin följeslagare, den ständigt föränderlige och oberäkneliga Herr Kameleont. Snart utspelar sig en kamp mellan ont och gott, regnskog och djur och människa. Vi får möta skunkrockarna, den akrobatiska brevbäraren Kung Lian, banankompaniet, den köttätande och ständigt hungrande växten Roger och inte minst Banarnes älskade Piraya Maja.
I rollen som Trazan ser vi Christian Åkesson och Banarne spelas av Nassim Al Fakir. Bägge är nästan kusligt porträttlika, även rörelsemönstret känns igen. Charlott Strandberg är briljant som den elaka Fröken Öken och Christopher Wollter smälter bokstavligt talat in i miljön som Herr Kameleont. En sötare krukväxt än Roger har aldrig satt sin fot på en scen, Nina Hjelmkvist kan verkligen bära sin kruka med stolthet. Musiken för oss tillbaka till barndomen, aldrig har väl två timmar gått så fort.
Det är en familjemusikal, men mest en nostalgitripp för 70-talister, som tar med barnen som alibi. Såklart är det även en moralkaka, men en väldigt snäll sådan och framförd på ett sätt som liksom svävar lite ovanför en, istället för att stoppas ner i halsen på oss. Vi har musiken och texterna med oss sedan barnsben, nu lämnar vi dem vidare till våra barn och barnbarn. Något som syntes tydligt på galapremiären i Stockholm förra helgen.
Vi som växte upp på 70-talet var frälsta redan från början. Lasse Åberg däremot var inte lika säker. På vår fråga om han någonsin hade kunnat tro att hans figurer skulle vara lika omtyckta efter drygt 40 år, svarade han att om någon sagt det så hade han bett denne uppsöka psykiatriker. Åberg fick i uppdrag att skapa ett barnprogram, det gjorde han. Ett av de mest omtyckta någonsin, som nu blivit musikal och som förmodligen kommer leva minst 40 år till.
Trazan och Banarne är tradition – de kom, de såg och de segrade – som bara Trazan och Banarne kan. Vi går nynnande ut från salongen och slutar inte på länge än.
Här är bilder från röda mattan:
Text och bild – Jikitas
