Tatueringsutställning på Fritidsbåtsmuseet i Härnösand
Med den samling av tatueringsförlagor från tidigt 1900-tal i centrum som Sjöhistoriska har i sina samlingar berättar den om varför sjömän tatuerade sig och om motivens ursprung. Idag pryder sig många åter med liknande tatueringar, nu kallade ”Old School”. Men är betydelserna de samma? Vem väljer fjärilen, vem pinuppan och vem fullriggaren? Och var finns den nakne mannen?
I juni öppnade utställningen Tro, hopp och kärlek på Fritidsbåtsmuseet i Gamla Tobaks, Härnösand. Utställningen visar delar ur den samling med nästan 200 tatueringsförlagor från 1920- och 1930-talen som Sjöhistoriska museet har. De flesta har aldrig ställts ut tidigare men i Tro, hopp och kärlek visas en betydande del – nautiska stjärnor, fullriggare, exotiska djur, nakna och påklädda kvinnor, svalor, rosor, ankare och mycket mer.
– De är fantastiskt vackra, ofta enkla men rymmer stora känslor. I den hårda miljön ombord pratade man sällan om kärlek, hemlängtan eller rädsla för döden. Men den egna huden blev en sorts frizon och där fick romantiska motiv samsas med uttryck för kraft och farlighet. Flashs och tatueringar ses idag som en egen konstform och det känns väldigt kul att nu få visa gamla sjömanstatueringar i ett stort format, säger Maria Ljunggren chef för utställningsenheten på Statens maritima museer.
För hundra år sedan var det ingen självklarhet bland gemene man att tatuera sig. För sjömännen var det en identitet som stacks in i skinnet men det blev också en klassmarkör. Utställningen berättar om varför sjömän tatuerade sig och om historierna och influenserna bakom motiven och deras utveckling. De både dekorativa och kommunikativa tatueringarna har fått fungera som ingång till olika tidsbundna ideal till exempel när det gäller kön och sexualitet.
”Vi vill visa hur sjömanstatueringarna hänger samman med föreställningar om manlighet och kvinnlighet, säger Johan Gustafsson. Många sjömän har genom åren tatuerat in både nakna och påklädda kvinnor. Kvinnor idag förstärker sin kvinnlighet genom att tatuera sig med kvinnor. Varför finns det nästan inga avbildade män bland tatueringsförlagorna? Och ingen utan kläder? Vi diskuterar också hur tatueringar kan särskilja olika manligheter från varandra. Långt in på 1950-talet var det till exempel mycket vanligare med tatueringar bland manskap än bland befäl, så ser det inte ut idag”.
Utställningen och Fritidsbåtsmuseet är öppet dagligen kl. 11.00-17.00 tom 9 aug
