Nyfiken På… Tony Irving
När man ber Tonys kollegor berätta om honom säger de alla en och samma sak: Han tänker på alla, har en miljon idéer och är rätt prestigelös. Undertecknad träffade honom första gången för ett tiotal år sedan och slogs redan då av hans vänlighet. Han ser alla och bryr sig på riktigt, dessutom är han väldigt rolig!
Anthony Spencer Irving, berätta om namnet.
-Jag är döpt till Anthony Spencer Irving. Men jag skulle ha varit Spencer Anthony Irving, men min farsa sa fel när han skulle registrera mitt namn.
Anledningen till namnet Spencer var att modern gillade popgruppen Spencer Davis, fadern tyckte dock inte att det passade sig att döpa sonen efter en popidol, så det fick bli Anthony Spencer. -Men min mamma vann till slut, så hemma var jag alltid Spencer. För min familj och vänner är jag alltid Spencer.
När Spencer började tävla skulle man ange sitt dopnamn och Anthony står först och blev alltså hans registrerade dansnamn. Men det fanns redan en med det namnet och med två som tävlade samtidigt fick den ena bli Tony.
-När jag blev vuxen använde jag alla tre namnen tillsammans. Jag blev Anthony Spencer Irving. När jag flyttade till Sverige hade jag lagt av med tävlingsdansen och lyckades att få alla att kalla mig Spencer. Sen kom Lets Dance och i dansens värld är jag alltid Tony. Så efter att ha jobbat in namnet Spencer hårt och vid 36 år ålder lyckats få alla att säga det så kom Lets Dance och han blev återigen Tony.
-99% av mitt liv är jag Tony och det är så alla känner mej, men det har blivit min räddning. När jag är Tony är jag på kontoret, när jag är Spencer är jag hemma. Tony har blivit min arbetsroll och Spencer är mitt privata jag.
Hur kom dansen in i ditt liv?
-Det började med min mormors familj. Min mormor har dansat hela sitt liv och jobbade som dansare under första världskriget. Hon var tävlingsdansare och danslärare och hennes kusin var världsmästare. Pardansen har alltid varit en stor grej i familjen. Min mamma hade gärna dansat men hon blev gravid som väldigt ung.
Föräldrarna träffades faktiskt ute på dans. Modern var ute med sina vänner på lokal, som det så fint heter, och fadern kom dit med sina vänner. Fadern började sin uppvaktningen, men modern var inte alls intresserad. Historien upprepar sig kan man väl säga, den liknar i mångt och mycket Tony och maken Alex kärlekshistoria.
-Ja, detta har vi haft som ett familjeskämt, att jag är som min pappa och Alex är som min mamma. För både Alex och min mamma använde samma replik ”Jag går ut med dig bara för att du ska sluta tjata”, Alex sa i och för sig ”jag går ut med dig för att jag tycker synd om dig” Men det är nästan samma sak.
Vem är Tony Irving?
-Det är en komplex fråga. Jag är en man med tre kulturer. Jag har min engelska kultur som jag är född med, jag har den amerikanska kulturen som påverkar mitt sätt att se på min yrkesroll, sen har jag den svenska kulturen. I år (27/11) är det 26 år sedan jag kom till Sverige, det är halva mitt vuxna liv.
-Jag är alltid mig själv, oavsett vilken keps jag bär. Jag är en person som värderar rakhet som väldigt viktigt. Familjen är väldigt viktig, familjen är alltid i centrum. Jag värderar vänskapen, och även bekantskap väldigt högt, de är otroligt viktiga för mig. Jag baserar inget på vad jag får av min vänskap, utan vad jag kan ge. Så för mig handlar mycket om att jag bidrar och bjuder på mig själv, och jobbar med mig själv för att behålla vänskaper och bekantskaper. Vissa gånger går det åt skogen.
Tony tycker om utmaningar och hoppar på det mesta som föreslås. Hittills har han bland annat hunnit med att designa lampor och soffor, skådespelat, sjungit med dansband, föreläst, skrivit böcker och tagit fram en egen hudvårdsserie. Han kan inte tänka sig att fasta i samma hjulspår eller göra samma sak under en längre tid, då tar han sig an en ny utmaning.
Vad har varit svårast?
-Svenska! Och att anpassa mig. Inget uppdrag är svårt i sig självt om du är villiga att lära dig det du behöver för att genomföra det. Och det är det som är utmaningen. Jag klarar allt! Jag kan inte allt, men jag kan lära mig det jag behöver. Men det svåraste har varit svenska språket! Det har varit så svårt att lära mig.
Nu har han tagit sig an en ny utmaning och vid 53 års ålder inser han att det inte blir så lätt.
-Jag har haft 53 år med resor på både sommaren och vintern, mina lyxbilar, mina boende och alla mina ansiktsprodukter som har förstört miljön. Det är upp till mig nu att hjälpa den yngre generationen att skapa den framtid de vill ha. Min generation ställde krav, men då handlade det om hur vi ska se på kön och läggning och vi jobbade hårt för hbtq och kvinnors rätt. Vi kom långt, nu gäller det för nästa att kämpa för sin sak och de kämpar för miljön.
-Det är lätt att säga att man ska leva hållbart, alla trendiga ord – men vad innebär det egentligen? Hudvårdsserien var en början. Om jag ska göra det jag pratar om måste jag vara villig att ändra hur jag lever. Det betyder att vissa saker som jag tagit för givet, kan jag inte göra längre.
Några ändringar är lättare än andra. De har köpt en hybridbil, dansresorna utomlands har gått från 4-5 om året till en, han flygkompenserar och bor på miljösmarta hotell. Numera har han även en helt annan medvetenhet när han handlar bla hur saker är förpackade.
-Allt kan man inte göra, men man kan anpassa en hel del och göra bättre val.
Det finns en hel del fördomar om Tony och har gått en hel del rykten.
-Jag är arrogant, en besserwisser och kan tappa mitt tålamod och så gick det rykten om min död för ungefär 10 år sedan. Jag hade backat från allt och så ringde jag upp en vän som sa att de hört att jag dött. Efter konkursen var det någon som sa att jag hade förskingrat pengar. Om folk inte vet något så hittar de på något eget.
Att Tony är arrogant, en besserwisser och kan tappa mitt tålamod tycker han i och för sig är lite sant eftersom han förväntar sig att alla bidrar med samma insats som han själv. Är man med på resan så ger man 110 %.
Tony och Alexander träffades för 4-5 år sedan och det var alltså inte så enkelt för Tony att få Alex på fall. Medan Tony är rätt spontan, är Alex den lite mer eftertänksamma och även mer ordningsamma.
Hur ni träffades vet de flesta, men hur gick frieriet till?
-Jag var på Gran Canaria och skrev en bok. Jag var där ensam på min födelsedag och ringde Alex och frågade honom på telefon ”Vill du gifta dig med mig?”. Då sa han ”vi tar det när du är hemma”. Så istället för att stanna två veckor, stannade jag en. Dagen efter samtalet kom jag med på ett flyg, dök upp på hans jobb och frågade om han ville gifta sig med mig och då sa han ja.
Tony gick ut och köpte ett armband som en förlovningspresent, sen gick de ut tillsammans och valde förlovningsringar med egen design. 14 månader efter stod bröllopet.
Beskriv känslorna när du ser Alex?
-Det största är inte vad jag känner när jag ser Alex framför mig, utan när jag inte har honom i närheten. När jag jobbar kan jag ersätta hans närvaro med vänner, men det finns alltid en del av tomhet när han inte är med. Så länge jag känner den tomheter när han inte är med, då vet jag att jag fortfarande är kär i honom.
Tony beskriver hur Alex kan komma in i ett rum och hur allt annat bara försvinner. Där finns bara de två, inget annat har betydelse. Detta kan bli lite knepigt när han uppträder och Alex sitter i publiken, men det finns knep för det också.
Tony berättar att han älskat andra personer innan, men att det är skillnad att träffa någon när man vet vad man behöver göra för att bevara kärleken. När man har sitt bagage och tar förhållandet till en annan nivå.
-Det blir inte bara kåthet och lust och sen kärlek i tredje hand, nu är det kärleken som kommer först och sedan lusten som kommer från kärleken.
Det är dock två ganska olika personligheter som ska passa ihop. Hemma är det Alex om får ta plats eftersom Tony gör det utanför hemmet. Alex är mer ordningsam och tycker att Tony är rätt slarvig, han tycker också att Tony kan vara lite tråkig som helst bara vill vara hemma. Men bägge är lösningsorienterade så det blir sällan några större konflikter.
Har du några förebilder?
-Som dansare har jag alltid haft den äldre generationen att se upp till. Jag hittar inte förebilder i personer som gjort något spektakulärt, däremot blir jag imponerad av att de haft en drivkraft. En av mina förebilder är bla en kvinna i Nyköping som är fantastisk på att hjälpa andra personer, det är en förebild. Jag har förebilder i föreningslivet. Folk som offrar all sin fritid för att se till barn och ungdomar har det bra. Jag kan se upp till folk men har inga förebilder. Förebilder ger ofta begränsningar. Att kopiera och härma någon annan stoppar din egen utveckling.
Med tanke på allt som Tony hittills gjort och åstadkommit kan man ju undra över en alternativ karriär. Hans pappa krävde att han skulle ha en ”riktig” utbildning om han skulle få satsa på dansen. Så han gick kockutbildning och jobbade en del på familjens olika restauranger och pubar som moderns familj hade. Idag älskar han att laga mat och baka, något vi såg i tv-programmet ”Hela Kändis Sverige bakar”. Men han har faktiskt ytterligare en karriär och den är som fritidsledare.
-Jag la av med dansen en period och då utbildade jag mej till fritidsledare. Jag upptäckte tidigt att jag älskar att jobba med barn och ungdomar och det har jag gjort mycket i dansen. Men jag tycker att fritidsledare och att jobba med barn som inte väljer en aktivitet eller har behov att gå i organiserad verksamhet är en underskattat grupp i samhället.
Han arbetade som fritidsledare bla på Östberga fritidsgård i 6 mån och sedan på ytterligare ett par olika ställen innan dansen återigen tog över.
Mycket har hänt i Tonys liv och de händelser som format honom mest är bland annat den personliga konkursen som han ofta återkommer till. Den var livsavgörande på många sätt, precis som att han gifte sig med en kvinna. Det bekräftade för honom att hans läggning inte var något som går att bota. Andra viktiga händelser har varit när fadern fick cancer, då omvärderade han kärleken till sin familj, och när han träffade Alex förstås.
-Ett av de viktigaste besluten arbetsmässigt var att välja Sverige, det blev ett sätt att sluta söka och äntligen sätta rötter. Det stod mellan att bo i Lissabon och Stockholm, jag valde Stockholm och det är jag tacksam för.
Har du något livsmotto?
–Take the cross of your back, somebody else needs the wood. Du är inget offer, var ingen martyr. Get off your as and fix it. Ingen är skyldig dig någonting. Det är detta som kan leda till konflikt för mig med andra personer. Ingen är skyldig dig något, du har inte rätt till något men du har massor med skyldigheter. Uppfyll de skyldigheter du har sen kommer du att få rättigheter. Detta kommer från mina föräldrar. Vill du få en lön? Uppfyll dina skyldigheter så får du lön. Vill jag ha ett bättre grannskap, så får jag vara en bra granne.
Tony har ett späckat schema men är bra på att ta det lugnt. En perfekt dag innebär att han vaknar av sig själv, utan en ilsken väckarklocka. Är paret lediga tillsammans servar han sin make med kaffe på sängen och morgonmys med hundarna. Är han ensam blir det först en långpromenad med hundarna och sedan frukost. Då bär han mjukiskläder som Alex avskyr och det kan hända att godispåsen åker fram och att kvällen avslutas med en whisky. Bägge läser gärna och mycket, men ofta i varsitt rum även när de är hemma tillsammans.
-Jag älskar att bara hänga, det är en del av meningen med livet. Vi är inte byggda att stressa! Man ska vara duktig och leva i nuet, det är bullshit! Har du inget att göra – softa! Jag är min egen bästa vän och tycker det är underbart att vara i mitt eget sällskap. Jag har aldrig tråkigt.
Nu börjar resan mot 60 och mycket ändrar inriktning redan nästa år. Kryssningarna han har gjort med Viking Line varje onsdag i 16 år, byter till tisdagar. Det kommer fortfarande att vara dans, men även dansträning. Träningsresorna kommer att förläggas i Sverige, bla Stenugnsbaden, istället för utomlands och de kommer att vara tre dagar istället för en hel vecka. Tony kommer också att lansera en danskurs online och göra en show tillsammans med dansbandet Drifters. Och sist men inte minst lanseras kvinnliga produkter i hans hundvårdsserie Eco Sweden.
Även om detta låter mycket, så har han med åren lärt sig att delegera – så han får en hel del hjälp av kollegor. Kontrollbehovet han tidigare haft är borta.
Tony tycker själv att han är än bättre människa idag än för några år sedan, men han försöker hela tiden att bli ännu bättre. Med så många järn i elden kommer han dessutom att lära sig väldigt mycket även framöver, precis som han vill.
Text och bild – Marlene Rindå Jikita
