Nyfiken På… Tobias Persson
Tobias Persson föddes på Hisingen i Göteborg 1975, flyttade till Falkenberg med familjen som liten, utbildade sig sedan i Halmstad, har jobbat en del i London och bor sedan 2002 i Stockholm. Att det blev just huvudstaden var att möjligheten till jobb var större där än i övriga landet.
-Jag hade inget erbjudande om fast jobb, men Peppe på Norra Brunn sa att jag kunde hoppa in oftare om jag bodde här. Och så blev det!
Tobias var nog som barn var mest på 70-talet. Han såg sig inte som roligare än någon annan, men ville uttrycka sig och ritade mycket redan som liten. Mamman jobbade som dagmamma och pappa var hantverkare. Han har en bror som är 3 år yngre och en syster som är 12 år yngre, alla syskonen bor numera i Stockholm medan föräldrarna är kvar i Halland.
Vem är Tobias Persson?
-Jag älskar lätta frågor! Tobias skrattar högt och funderar.
– Ja du. Jag är, vem är jag? Jag är musikälskare, älskar musik, nästan besatt. Just nu klassisk musik, men kommer ur Beatles-träsket. Simon and Garfunkel. Jag har alltid varit fascinerad av kvalitet, ackord osv. Senaste åren har det varit mycket Mozart och Bach. Jag slukar allt.
Han tycker om att vara själv och är det mer och mer. Sitter gärna och tittar på föreläsningar om musik på tex youtube. Tobias ”nördar” ner sig totalt i det han vill veta mer om och läser hellre om tex Schubert än går på fest. Det ger honom mer att läsa och lära mer om sina intressen än att gå på fest
-Jag är hyfsat levnadsglad. Älskar barn och hundar! Jag tycker om människor med glimten i ögat och mycket humor. Jag tycker det är oerhört attraktivt när folk kan skoja om allvarliga saker. Jag är en hyfsat snäll person och jag tycker fortfarande att livet är spännande.
Han är lite av en spelevink men inte särskilt modig. Tobias hoppar inte bungyjump, utan får kickar på andra sätt, särskilt på scen. Men det finns en allvarlig sida också, han har inget aktivt behov av att vara glad hela tiden.
Redan som liten var han vetgirig och hade ett sug efter kunskap. Han hittade pappans skivsamling och lyssnade noga igenom precis varenda en. Förebilder som liten var bland annat Hasse o Tage, Lorrygänget och Robert Broberg.
-Jag dansade och hade en önskan om att vara med i Galenskaparna. Men när jag såg Monty Pythons Flying Circus som 13-åring förändrades allt! Det var då jag började skriva sketcher och tvingade mina kompisar att spela med i dem.
Han såg sig aldrig som rolig, men spelade mycket musik och ritade. Han inte bara spelade musik, han skrev även en del och gör det fortfarande. På gymnasiets teaterlinje hade han lärarinnan Margareta Ek som gav honom nycklar som öppnade hans värld lite till. Maggan gav tips om böcker och filmer som han inte ens visste fanns och han slukade dem förstås.
Tobias hoppade på en kurs i stand-up hos Adde Malmberg och Thomas Oredsson. Varje dag i två veckor blev han matad med kunskap och fick feedback på det han gjorde. Han fick fem minuter på Norra Brunn och dessa gav mersmak.
Han hankade sig fram med de jobb han kunde få och fick sedan möjlighet att åka på olika jobb med Thomas Petterson. Men Tobias hade svårt att hitta sin stil. Medan Thomas bara gick upp på scen och levererade, hade Tobias vissa motstånd att jobba sig igenom.
-Thomas var etablerad, jag var helt ny. Det gick ju inte alls de första gångerna, publiken kunde inte läsa av mig. Jag skaffade en brun kavaj, för det hade Woody Allen och han såg så elegant och belevad ut – men det var ju inte jag.
Med stor hjälp av Thomas, som fortfarande är en kär vän, växte han som komiker och hittade till slut sin stil och sin väg. Den stilen har hållit i 20 år nu.
2002 hände allt på en gång! Han bodde i Göteborg och hade sina jobb på bla Harrys, men så träffade han Mia från Stockholm och blev samtidigt uppmanad av Peppe att flytta till huvudstaden. Så det gjorde han! Karriären tog fart, flickvän och nytt boende på bara några månader. Han blev ett stående inslag på Norra Brunn, började skriva manus för olika produktioner på bla SVT, fick firmajobb och började bli etablerad. Livet lekte och jobben trillade in. Vännen Magnus Betnér lockade med honom till London och rätt vad det var jobbade han på klubbar även där.
-England är mitt humorland! Jag har så stor respekt för engelsk humor att jag tvekade. Men humor är universell i mångt och mycket, så redan efter tredje giget började det blir riktigt kul. Jag lärde mig otroligt mycket på klubbarna där.
Efter många års kamp hade Mia och Tobias fått tvillingar, men Mia uppmanade honom ändå att ta chansen i London. Detta trots att det egentligen inte gav någon inkomst, mest erfarenhet, vilket många kollegor har svårt att förstå. Sen blev det mycket London, nästan en gång i månaden i flera år.
Hur känns det att bli utbuad?
-Jag har inte blivit utbuad, men haft ett par ”get off”. Då känner man sig som en skit, men för varje gång gör det mindre ont. Man blir ju bättre på sitt jobb förstås, ofta är man även förbered beroende på hur publiken låter och agerar.
I sin iver att lära sig mer gick Tobias en författarkurs och fick en större förståelse för författandet som yrke.
-Efter 2-3 sidor var jag helt slut och tyckte jag hade kommit jättelångt. Tänk när Jane Austen skrev i mörker med fjäderpenna!!!
Men nu har han faktiskt skrivit två romaner och har en tredje i skallen, dessa får vi med största säkerhet se i bokhandeln i framtiden.
Vad skulle du gjort om du inte fått stå på scen?
-Då kanske jag hade blivit författare, jag har alltid gillat att skriva, kanske journalist eller popkritiker. Jag skulle gärna syssla med musik på heltid, vara med i ett band, spela och skriva låtar. Men jag skulle även kunna tänka mig att jobba på dagis. Jag har äggstockar någonstans. Jag är så jäkla barnkär och det blir värre och värre för varje år. Barn och hundar.
Tobias har inga begränsningar och vill gärna se att allt är möjligt. Han har gott självförtroende inom sitt yrke och vad han kan. Obegränsat med självförtroende vad det gäller det konstnärliga, enligt honom själv. Värre är det med självförtroendet och självkänslan som person eller i det vanliga livet.
-Jag kan inte laga mat, kan inget om aktiemarknaden. Kan allt på scen, men aldrig hoppa från trean. Amorteringar! Jag bara nickar och skriver på. På scen kan jag göra bort mej och blotta allt, privat är det värre.
Listor är Tobias grej, han blandar stort och smått, och följer dem så gott han kan. Här kan det stå köp mjölk, bli lycklig, barnen slutar tidigare, boka London.
-Jag är bra på att skjuta upp saker. Jag är bra på att ta tag i saker jag tycker är roliga. Kvitton och sånt… då måste jag ha en skål med chips och ett glas vin och så gör jag allt på en gång. Så idiotiskt, det är väl bara att göra. Avskyr mig själv att jag inte bara gör det. Jag ska aldrig fnysa åt folk utan karaktär. Jag kan inte ens sätta in kvitton. Jag har ju noll karaktär.
-Jag är bra på att jobba hårt och sliter som fan. På två år har jag skrivit två romaner, gjort föreställningar och gig i London. Men sen kan jag få påminnelser på saker jag borde gjort som är så enkla.
Tobias är en väldigt trevlig person. Han hälsar alltid på alla, för så gör man bara. Han har varit igenkänd länge, men med ÖB-reklamen 2011 slog det till rejält. Då började även hemlösa hälsa på honom och ville växla några ord. Den sista filmen som var svartvit fick han själv vara med och utforma och kunde lägg till i sin CV.
Hur ser en perfekt dag ut?
-Då är jag nog mest hemma och spelar mycket piano och gitarr, läser lite och häller upp en skål jordnötsringar. Läser, skriver, spelar. Ligger på en spikmatta. Inte mer dramatiskt än så. Jag tycker det är väldigt skönt att vara hemma. Förlora mig i pianot eller läsa om en annan tid. Jag försvinner gärna in i grejer och är i tanken.
Tobias fyller 45 till hösten och märker att kroppen har börjat leva sitt eget liv lite grann. Han har börjat jogga, men fått ont i hälen. Han skulle gärna spela pingis eller badminton, för att få upp flåset lite, men ingen annan har tid när han har det.
Om 10 år hoppas han ha publicerat minst tre romaner, kanske fyra. Han skulle vilja minska på sitt resande, lyssna mer på Beethoven och skriva mer. Det finns även en dröm om att bo i London, barnen är 20 då, så det skulle funka. Han vill flänga mindre och vara hemma mer.
Jag kände till Tobias och hade träffat honom fler gånger innan vår intervju. Mitt spontana intryck av honom var att han är en hjärtlig, jordnära och väldigt genuin person. Någon som är nöjd med sitt liv och tänker väldigt mycket. Allt detta visade sig vara riktigt. Han är verkligen en genuin person som även är ödmjuk och tacksam över sitt liv.
-Jag tycker allt är roligt och har haft tur att få göra det som är roligt. Jag är inte mycket på sociala medier längre, jag skriver böcker istället. Man får mycket tid när man inte har sitt liv på Facebook. Man måste inte det. Den livsviktiga känslan av att synas har försvunnit. Jag är inte världens nav.
Vill man njuta av Tobias Persson humor och härliga personlighet kan man besöka Norra Brunn i hans extra vardagsrum. I sommar väntar även fars i Kalmar, tillsammans med vännen Thomas Pettersson. Det var länge sedan de stod på en scen tillsammans, så det ser han fram emot.
Snart står nog hans böcker i hyllan på bokhandeln, det ser vi fram emot!
Text och bild – Marlene Rindå Jikita
