Du i Fokus
Upplevelser

Vasamuseet – Stockholmarnas favoritmuseum

skriv ut
2020 firar nuvarande Vasamuseet 30 år och har de senaste två åren fått utmärkelsen Stockholmarnas favoritmuseum. Självklart beror en stor del på det väl bevarande 1600-talskeppet som är unikt, men även på hängiven och kunnig personal.

För att kunna berätta om museet, måste man berätta om bakgrunden till bygget av Vasaskeppet. Gustav II Adolf var även känd som Krigarkungen och Lejonet från Norden. Han föddes 9 december 1594 på slottet Tre Kronor, med kungligt blod i ådrorna men inte som tronarvinge. Efter sin död knappt trettioåtta år senare skulle Gustav II Adolf jämföras med Alexander den store och vara känd som mannen som gjorde Sverige till en stormakt

I januari 1625 skriver den svenske kungen kontrakt med den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och dennes affärspartner Arendt de Groote. De ska bygga fyra skepp. Ett av dem, Vasa, ska bli ett av de mest skräckinjagande krigsfartyg världen skådat. Det är startskottet till ett av svensk historias mest kända fiaskon.

Bygget av det mäktiga Vasa drar igång men Hybertsson är sjuk redan när bygget startar och under sommaren lämnar han över ansvaret för skeppet till sin assistent, Hein Jakobsson. Ett knappt år senare är han död, men trots detta lyckas man ändå bygga skeppet och under våren 1927 sjösätts det.

Vasaskeppet är helt fel dimensionerat, 69 meter långt och 50 meter högt, dessutom med en utrustning på över 1200 ton. Vackert, mäktigt, skräckinjagande och alldeles, alldeles fel. 10 augusti 1628 gör hon sin jungfruresa, som blir 1300 meter kort. En kastvind får Vasa att kantra och vatten forsar in genom de öppna kanonportarna. Snart ligger skeppet på botten i Stockholms ström, tillsammans med 30-50 personer i besättningen.

Tidigt börjar man dyka på skeppet och 1665 har man lyckats bärga de flesta av kanonerna med hjälp av dykarklockor. Men inte förrän den 20 augusti 1959 lyckas man lyfta Vasa ur dyn där hon legat i hundratals år. Skeppet dras upp och flyttas under vattenytan i 18 etapper, i september 1959 ligger Vasa bara på sjutton meters djup vid Kastellholmen. Måndagen den 24 april 1961 dras Vasa upp till ytan efter 333 år och blir en världsnyhet.

Fredagen den 16 februari 1962 är skeppet redo att visas upp för den stora allmänheten i det nybyggda museet Wasavarvet. Prins Bertil inviger, ackompanjerad av salut från två av Vasas kanoner. Publiksuccén är omedelbar – 1962 löser 439 300 människor biljett för att se Vasa. Renoveringen och bevaringen av skeppet startar omedelbart och håller på än idag. Nya Vasamuseet byggs över Galärvarvets skeppsdocka och det nya museet invigs 15 juni 1990. Masterna man ser utifrån är inte från skeppet, ska direkt sägas, det är en dekorativ ögonfångare som gör att ingen undgår att se museet.

Vasa består till 98 procent av originaldelar och ser idag till stor del ut som när hon var klar att ge sig av från Stockholm i augusti 1628. Det tog hela sju år att byta ut 4000 rostiga järnbultar och när arbetet slutfördes 2018 var skeppet åtta ton lättare. Idag besöker ca 1,5 miljoner skeppet varje år. Totalt har över 40 miljoner personer besökt Vasa sedan bärgningen 1961.

Att besöka Vasamuseet är som att ta ett rejält steg bakåt i tiden. Det specialbyggda museet innehåller förutom det gigantiska skeppet även flera utställningar om Vasa och hennes tid, livet på ombord och om människorna som var med. Man kan även se en film som är 17 minuter lång och visas flera gånger i timmen, guidade visningar (25 minuter) ges flera gånger dagligen.  De berättar båda om tiden, kungen, bygget, förlisningen, bärgningen, konserveringen och mycket mer.

Entrén är enorm och ger en hint om museets popularitet och storlek. När man går igenom dörrarna in till utställningshallen möts man av en gigantisk för och en mast som går en bit över huvudet på oss besökare. Vasaskeppets för pekar mot ingången och visar på storheten och syftet att skrämma fienden. Fartyget är mycket vackert och väldigt högt. Det är inte alls svårt att förstå varför hon tippade, även för en oinsatt ser det alldeles för högt ut. Utsmyckningarna är otroliga och överväldigande många. Här kan man gå i timmar och hela tiden hitta nya detaljer. Det är otroligt att man lyckats återställa allt som man gjort, särskilt med tanke på 300 år under ytan.

En trappa ner finns förstås skrovet, men också olika utställningar med berättelser från olika delar av båten, historia och annat spännande. Överhuvudtaget så kryllar det av information precis överallt, ville man så skulle man säkerligen kunna spendera en hel dag här. Vill man ta fina bilder och se fartyget i lugn och ro, ska man göra sitt besök en vardag någon annan tid än sommaren. Under högsäsong är det väldigt mycket folk och särskilt om man, som undertecknad, hamnade mitt i kryssningssäsongen med fyra stora fartyg som samma dag besökte Stockholm. Många ville förstås se Vasaskeppet och det var ett myller av besökare en av de varmaste dagarna i juli.

Det känns som en självklarhet att varje svensk, i alla fall varje Stockholmare, borde göra minst ett besök på Vasamuseet. Det är en spännande del av vår historia och något som hela världen vet mycket om. Dessutom är det en väldigt trivsam aktivitet, särskilt en regnig dag på hösten.

 

Text – Marlene Rindå Jikita, bild – Marlene Rindå Jikita samt Pressbilder

 

Visited 30 times, 1 visit(s) today