Modigt, annorlunda och spännande!
Alla har vi en “vår låt” och särskilda minnen kopplade till musik. Maja Samuelsson älskar ballader och började samla ihop människors olika minnen till kärlekslåtar. Det var inte bara söta små berättelser som kom fram, utan en hel del smärta och ganska mörka historier. Maja skulle sedan välja ut minnen och få ihop alltsammans till en begriplig och intressant berättelse som skulle kunna fungera på scen. Det var inte alls lätt skulle det visa sig.
Love Songs är alltså ingen konsert där Arja Saijonmaa är huvudperson på scen och sjunger finsk tango, som många verkade tro på premiären. Det är en slags musikteater som berättar om minnen kopplade till musik av vitt skilda slag, framförd av ett otroligt proffsigt gäng. Musiken går från franska klassiker till hårdrock, framförd på både svenska, finska och arabiska. Att höra Arja sjunga på just arabiska var något nytt, men varför inte? Hon fixar så många andra språk så det känns inte ens konstigt, bara nytt. Tillsammans med fantastiska Robert Hannouch ror hon den arabiska sången i land utan minsta problem.
Berättelserna är högst varierande kan man nog konstatera, allt är definitivt inte rosenrött. Scenen består enbart av en röd rektangel, här ramar man in berättelser som den om mannen som förlorat oskulden till Kent´s Kräm och tyckte det var fint, medan kvinnans upplevelse av samma händelse beskriver ett övergrepp. Vi får höra om första kärleken, kärlek på jobbet, kärlek i krig, att komma ut och språkförbistringar där musiken blir det gemensamma språket.
Det är mjuka övergångar, respektfullt berättade historier och enormt mycket känslor. Som föreställning sett är det ett modigt drag att väva ihop alla dessa berättelser. Det är annorlunda och väldigt spännande! Love Songs är något helt nytt! Så där så man nästan inte förstått vad man sett, men gärna skulle vilja se mer. Ett modigt projekt helt enkelt!
Urpremiären gick av stapeln i tisdags i världsmetropolen Tumba och ska nu ut på turné runt om i Sverige. Det finns lite att slipa på, men i stort sätt satt allt där det skulle redan på premiärkvällen.
Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita, Bild – Riksteatern
