Historien om kärlekslåsen
Det var i februari 2009 som det första kända kärlekslåset sattes upp på Västerbron i Stockholm. Då var det paret Lena Dur Högnelid och Mikloz Dur Fläckman som satte upp det efter att Mikloz hade sett andra kärlekslås under en semester i Riga. Efter det exploderade trenden i flera stora städer i Sverige.
– Kommunerna har hanterat det lite olika. Vissa har tagit bort låsen och vissa – som Gävle exempelvis – har aktivt uppmuntrat människor att sätta upp lås på en särskild bro, säger Lena Kättström Höök som är pensionerad etnolog och har forskat om kärlekslås.
Men innan vi tar reda på hur det kom till Sverige behöver vi kartlägga var och hur det egentligen började. Enligt Kättström Höök är det snårig väg att följa, men säkert är att det inte började med kärlekskopplingen.
– Redan under Mingdynastin i Kina (1300-1600) använde man hänglås som armband eller halsband på små barn för att hålla onda andar borta. Där satte man också upp hänglås på höga berg eller broar som skulle fungera som lyckobringare för god hälsa åt släkt och vänner.
Vid kinesiska giftermål gifter sig ofta par i vakttorn på den kinesiska muren för att sedan fästa ett lås och kasta ner nyckeln i avgrunden. Den första gången symboliska lås förekom i Europa tros ha varit i Florens på 1960-talet.
– Där var det killar som efter avslutad militärtjänstgöring satte fast låsen från sina skåp på PonteVecchio-bron och kastade nyckeln i floden Arno. Och i Ungern på 80-talet gjordes det efter avslutande studier.
I Europa kan kärlekskopplingen göras till Moskva på 90-talet där kärlekspar satte upp lås på Luzhkovbron.
– Till slut höll den på att kollapsa så de satte i stället ut några metallträd där folk fick fästa sina kärlekslås.
Anledningen till att det verkligen exploderade runt om i Europa var italienska boken och sedermera filmen Ho voglia di te (Jag vill ha dig), där huvudkaraktärerna sätter ett kärlekslås på bron Ponte Milvio i Rom.
– Då började såväl ungdomar som turister göra det samma. Borgmästaren försökte göra det olagligt, men fick i stället sätta upp extra kedjor för att alla lås skulle få plats.
Lena Kättström Höök är nybliven pensionär men ansvarade tidigare för traditioner och högtider vid Nordiska museet under sin arbetskarriär. På väg till jobbet passerade hon varje morgon Djurgårdsbron och såg att låsen där blev fler och fler, vilket resulterade i att hon började forska närmare på fenomenet och drivkrafterna bakom.
– Det finns en önskan om evig kärlek. Ett lås är ju väldigt stabilt och att låsa ihop två personer vid en bro av metall är hårt och beständigt. Det är faktiskt lite av ett magiskt moment, säger hon och fortsätter:
– Man kanske inte riktigt tänker på ritualens symbolik. Både broar och lås är väldigt sammanlänkande och metall är skyddande. Det är en folktro som är universell över hela världen. Metall är starkt och har varit i elden som har en renande verkan och har alltid ansetts beskyddande mot onda makter.
I viss mån tror hon också att trendens popularitet handlar om att göra något man egentligen inte får.
– Det kan liknas lite vid graffiti, att man tar det offentliga rummet i anspråk. Det är lite rebelliskt.
I Stockholm har kärlekslåsen kallats för ”Den moderna förlovningen”.
– Det är väl mindre pretentiöst än att förlova sig eller gifta sig men det är ändå en manifestation att man vill hålla ihop. Det är samtidigt utanför religionen och inte så mycket av ett ställningstagande.
Men alla har inte tagit trenden till sitt hjärta.
– Någon måste stå upp mot en av de ytligaste, dummaste och löjligaste kärleksuttrycken som någonsin hittats på, skrev Jonathan Jones på The Guardian i samband med att samtliga lås i Paris togs bort 2015.
Lena Kättström Höök tror inte att det räcker att ta bort låsen.
– De kommer nog tillbaka och då får de hålla på att ta bort dem hela tiden, eller göra som i Moskva och hitta mer hållbara lösningar.
Finns det något särskilt lås som fungerar bäst?
– Det finns ju hjärtformade kärlekslås och helt röda.Men det vanligaste är ett vanligt mässingslås där man själv skriver initialer eller namn, plats och dag.
Text och bild – Sveriges Lås och Säkerhetsleverantörers Riksförbund (SLR)