Den enda vägen

I fem år har de arbetat med att ta fram långfilmen som först var en kortfilm. Bakom filmen Den enda vägen står de äkta makarna Manuel Concha och Claudia Galli Concha. En film som pendlar mellan thriller och drama, men även har en hel del komiska ljuspunkter och mängder med känslor.

Manuel Concha och Claudia Galli Concha träffades år 2010. Det var under tiden då mördaren Peter Mangs härjade i Malmö. Vid den tidpunkten bodde de på olika håll. Manuel i Malmö och Claudia i Stockholm. Idén till filmen växte fram under en USA-resa som paret gjorde år 2012. De kom att prata om tiden då de började träffas. Hur det var i Malmö och allt som hände då.

– Ofta är det gärningsmannen som står i centrum när det sker liknande dåd och inte offren. Men vi vill lyfta fram offren och inte gärningsmannen, säger Manuel Concha.

Den enda vägen handlar om bröderna Alex och Michel som är på väg hem från fotbollsträningen när en maskerad man plötsligt avfyrar skott mot dem. Alex träffas illa och på sjukhuset konstaterar läkaren att han riskerar grav invalidisering. Michel tar hand om sin rullstolsburne bror och är på god väg att jobba ihop de 70 000 kronor som krävs för att göra operationen i Danmark där väntetiden är betydligt kortare än i Sverige. Det händer saker på vägen som gör att saker ställs på sin spets och brodern Michel tvingas ta beslut som han tidigare aldrig ens behövt fantisera om. Samtidigt behandlar Malmöpolisen bröderna som förövare snarare än offer, eftersom de utgår från att ”man inte blir skjuten om man inte är kriminell”.

I huvudrollerna som bröderna Michel och Alex, ser vi de långfilmsdebuterande bröderna Daniel Cvetkovic och Mikael Cvetkovic. De är enormt trovärdiga i sina roller och man känner med dem i varje scen. Man slits mellan hopp och förtvivlan, sorg och glädje och genom allt känns syskonens enorma kärlek till varandra och känslan av att göra precis allt för den man verkligen älskar. Ändå ville ingen av dem ens provspela för någon av rollerna i filmen men efter detta misstänker vi att det kan bli fler roller.

Filmen handlar också mycket om fördomar, både våra egna och samhällets. Hur det är att vara utsatt och orättvist behandlad pga av sitt ursprung. Att allt inte alltid är som det ser ut. Det är 86 minuter känslor!

Text – Marlene Rindå Jikita, bild – pressbild