Kalabalik i fabriken – korrupt direktör och bebis på rymmen

Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Förra årets uppsättning på Vallarna var en fullständig succé. I år gör man något så ovanligt som en uppföljare, en Korvfabrikören del två om man så vill. Den här gången är Annika Andersson tillbaka som den bortkomna diakonissan Rakel, som får till uppgift att förföra den nya direktören.

Efter många år av hårt arbete har Augustssons gamle fabrikör gått i välförtjänt pension. Kvar står den trogna husan Berta (Jeanette Capocci) och den plikttrogne förmannen Bergman (Mikael Riesebeck), redo att ta över och föra fabriken in i en ny era tillsammans med den godhjärtade och smått förvirrade kamrer Putte (Jojje Jönsson). Filip Fjording (Peter Gröning) tas in som ny direktör, en slipad man med charmig fasad och många baktankar.

Det rustat för dop av Dittes (Jennie Rosengren) och Major Håårds (Pär Nymark), lille, men redan väldrillade, pojk. Mitt i alla förberedelser förstår systrarna att den nye direktören är en lurendrejare och bestämmer sig för att sätta dit honom. Detta blir den gudfruktige diakonissans (Annika Andersson) uppgift att hjälpa till med. Och samtidigt med detta har Bergman bara några timmar på sig att fria till Berta, innan den gamle fabrikören anländer till dopet. Då försvinner dessutom bebisen spårlöst och förvirringen är total.

Det är högt tempo, en och annan svordom och spritflaskan är aldrig långt borta. Precis så som en buskis ska vara. Riesebeck är tafatt som vanligt och Jojje Jönsson är lika disträ som vanligt. Så ska det vara för att publiken ska känna igen sig. Det händer mycket och första akten går snabbt. Tiden försvinner totalt. Andra akten går ännu snabbare och är ännu roligare. Gapskratten avlöser varandra.

Här finns flera roliga effekter som bokstavligen sätter extra krydda på korven. Tajmingen på scenen är total. Trots att det händer en och annan oförutsedd händelse under premiärkvällen, orsakad av väder och vind, så fortsätter de bara som ingenting hänt. Här snackar vi proffs ut i fingerspetsarna. Det är svårt att nämna någon som sticker ut, men nog har Annika Andersson varit saknad – hon är ändå något alldeles extra.

“Kalabalik i fabriken” är både rolig och underhållande, men når inte riktigt upp till förra årets braksuccé. Vi blir absolut roade och tycker det är intressant med det nya greppet att göra en fortsättning på en tidigare uppsättning. Problemet blir dock att man jämför med den förra, på gott och ont. Men god underhållning är det och en trevlig kväll får vi absolut!

“Kalabalik i fabriken” visas på Vallarna tom 10 augusti och är 2 timmar och 30 minuter inkl paus

Text – Jikitas, Bild – Bo Håkansson