Svart humor av finska författaren Antii Tuomainen

Antti Tuomainen är kanske inte så välkänd i Sverige än, men han är en av Finlands mest hyllade och prisbelönta deckarförfattare. Det höga tempot pepprat med svart humor och värme befäster hans position som kungen av svart komedi. Med sin trilogi om den minst sagt annorlunda parkägaren Henri Koskinen, smyger han sig in på den svenska marknaden.

Antti Tuomainen har en underfundig, intelligent och rätt svart humor. Här är inga yviga beskrivningar eller stora gester, utan mer en lågmäld ton med många nyanser. Tuomainen har skrivit en mängd böcker, men det är med Henri Koskinen och äventyrsparken Skoj-ohoj, som han har kommit till Sverige. En trilogi om försäkringsmatematikern som förstår sig på siffror, men absolut inte människor. Siffror kan man lita på, till skillnad från levande väsen. Första boken översattes till svenska 2021 och sedan har de efterföljande två delarna kommit med ett års mellanrum.

I den första delen “Kaninfaktorn” får vi för första gången träffa Henri Koskinen, försäkringsmatematikern som älskar det förutsägbara. När han oväntat blir arbetslös och samtidigt får beskedet att hans bror Juhani är död, skakas hans ordnade tillvaro om rejält. Han har nämligen ärvt broderns kaotiska äventyrspark Skoj-ohoj, en minst sagt oordnad miljö. Nu blir horder av skrikande barn, en brokig skara anställda och våldsamma indrivare av broderns spelskulder hans vardag och mardröm. Men i parken finns också den förtjusande driftansvariga Laura, som är svår att inte tänka på trots att det rör till hans liv ytterligare. Snart inser Henri att både parkens överlevnad och hans eget liv hänger på en skör tråd. Men också att han kan ha ett liv fyllt av äventyr och kärlek framför sig, om han bara vågar.

I “Älgparadoxen“ har Henri Koskinen äntligen fått den ärvda äventyrsparken på fötter. Nu krävs förnyelse och Henri har siktet inställt på det legendariska Älghoppet. Konungen av alla attraktioner, med hela tio äventyrsaktiviteter, kommer att dra mängder med nya besökare till parken. Men planerna utmanas när en minst sagt oväntad person dyker upp, bergochdalbanan översvämmas av mjukglass och de anställda går ut i strejk. Samtidigt visar det sig att Älghoppet inte är till salu, Henri måste hålla skenet uppe inför den förtjusande Laura som har ett nytt stort konstprojekt på gång.

Henri Koskinen är en mångsidig man; fd försäkringsmatematiker, ganska nybliven äventyrsparksentreprenör och numera bonuspappa och familjefar. I den tredje och sista delen “Bäverteorin” har han äntligen tagit sig ur sin bekvämlighetszon och flyttat ihop med sin älskade Laura och hennes dotter. Han engagerar sig helhjärtat i hipstertraktens pappaförening och försöker att smälta in med blandat resultat. Samtidigt börjar en rivaliserande äventyrspark utöka sin verksamhet och de skyr inga medel. Än en gång utmanas Henris matematiskt exakta och logiska syn på livet. Nu måste han hantera råbarkade kriminella och samtidigt koka äppelmarmelad till insamlingen till klassresan till Paris.

Mestadels är handlingen rätt långsamt, men så kommer en och annan tempohöjning när allt trasslar till sig. Det enda som är logiskt är Henris siffror och uträkningar, allt annat är slumpen och människans fel. Och mycket slump och fel blir det. Här blandas gapskratt med fascination över hur han tar sig ur de omöjliga situationerna som han försätts, och försätter sig själv, i.

Berättelsen är så totalt osannolik och så fantastiskt rolig, perfekt som filmmanus. Och film ska det också bli. “Kaninfaktorn” planeras som film med Steve Carell som Henri Koskinen, än finns dock inget datum på när den kommer till biograferna.

Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Romanus & Selling