Påfågeln från Skutskär – fin hyllning till Babsan, skaparlusten och rätten att ta plats.

Lars-Åke Wilhelmssons självbiografi ”Påfågeln från Skutskär” är en varm, glittrig, rolig och berörande berättelse från den lilla bruksortens vardag till de stora scenerna. Boken bjuder på kärleksfulla minnen, showbiz-anekdoter och gedigen arbetsglädje, allt omgivet med Babsans rosa skimmer.

Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

I gråa Skutskär, känt för sulfitfabriken och bandy föddes Lars-Åke Wilhelmsson 1958. Snart stod det klart att den lilla pojken hade stora rosa drömmar. Han skulle komma att bli Babsan en av Sveriges mest ikoniska och älskade dragshowartister. Det tog inte lång tid förrän pojkrummet blev en syateljé och ett liv i storstaden hägrade.

”Påfågeln från Skutskär” är Lars-Åke Wilhelmssons intressanta livshistoria, nedtecknat tillsammans med Sören Sulo Karlsson. Att läsa den känns lite som att slå sig ner i soffan bredvid en generös berättare som både vill underhålla och uppmuntra. När Wilhelmsson beskriver vägen från nyfiken, skaparsugen ung pojke till hyllad kostymmästare och scenpersonlighet strålar boken av hans stolthet till hantverket. De bästa kapitlen skildrar just hur en idé blir till skiss, tygval, sömnad och till sist en kostym som bär en hel karaktär. Här blir läsningen både inspirerande och väldigt rolig och som läsare översköljs man av värme när han beskriver sin familj, sina förebilder och medarbetare.

Bokens stora styrka är kombinationen av stolthet, glädje och sårbarhet. Wilhelmsson skriver målande om att våga vara för mycket, om modet att glänsa trots att omgivningen förväntar sig “lagom”. Och om hur Babsan i och för sig är en rollfigur, men att där samtidigt finns mycket av honom under peruken. Det finns flera fina ögonblick där boken landar i det viktiga att skapa sin egen plats, att stå ut med blickar och att trots utsattheten välja en väg man tror på. Tonen är oftast lätt, replikerna kvicka och anekdoterna väl berättade, men ibland kommer även mörkret som ger en extra dimension till boken.

Kronologin spretar dock en del och vissa händelser avslutas abrupt och berörs ytligt. Som läsare anar man mer dramatik mellan raderna än vad som faktiskt berättas om och känslor uteblir ofta där man hade velat veta mer. Hur mådde Wilhelmsson egentligen efter att han blev rånad i taxin eller när han var nära explosionerna i Madrid. Historierna är både fascinerande och intressanta, men var är känslorna? Vem är Larsa under paljetterna?

Texten håller ett jämnt, lättsamt flyt, med små roliga informationsrutor här och där. Det rika persongalleriet är underhållande och boken är både rolig och berörande. Helhetsintrycket är klart positivt. Det är en visuellt mycket fin bok, men den ger förmodligen en annan upplevelse om man istället för att läsa, lyssnar på den med författaren själv som uppläsare.

”Påfågeln från Skutskär” är en generös biografi som gör exakt det den utlovar: bjuder på glitter, hjärta och en stor dos livs- och arbetsglädje. ”Påfågeln från Skutskär” rekommenderas särskilt till den som är intresserad av scenliv och kostymkonst eller helt enkelt behöver en påminnelse om att färg piggar upp och mod lönar sig. Den kunde dock ha grävt djupare på sina mörkare platser. En fin hyllning till Babsan, skaparlusten och rätten att ta plats.

Text och bildmontage – Marlene Rindå Jikita