Tommy Körberg briljerar som karismatiska Lola
Världsartisten Tommy Körberg är välkänd för de allra flesta i alla åldrar. Under sina 50 år på scen har han gjort mängder med olika roller, men rollen som Lola är lite annorlunda mot allt annat han tidigare gjort. Att klä sig i kvinnokläder och ta fram sin inre kvinna kräver sin man. Körberg tar fram henne utan minsta problem. Han gör det så fantastiskt bra att han faktiskt försvinner och man ser bara Lola, Körberg finns inte längre han är Lola.
Lola är en musikalisk föreställning om att våga vara den man är. Det är en avskalad tvåmannaföreställning med enbart Tommy Körberg och pianisten Carl Flemsten på scen. Musiken i berättelsen är inspirerad och hämtad från världens alla hörn, som sedan skrivits om och framarbetats av Björn Ulvaeus, Tommy Körberg och Tomas Andersson Wij. För Idé och Regi står Sunil Munshi och de underbart vackra kläderna har Camilla Thulin gjort. Allt är så träffsäkert och perfekt att man blir alldeles varm.
Det handlar alltså om varietéartisten Lola som har uppträtt över hela världen, är firad och har vunnit stor framgång. Åtminstone påstår hon det själv. Lola har just blivit avtackad då hon inte längre är önskad på teatern. Hon är för gammal säger dom. Men hon har svårt att ta farväl av tiljorna, och i dimmorna av minnen, sprit och tabletter minns hon sitt liv. Det handlar om drömmar som inte går i uppfyllelse, om att åldras med värdighet, om längtan, hopp och kärlek. Allt det vi benämner som livet och som inte blir som vi tänkt oss alla gånger.
Lola berör och liksom överfaller och drabbar en. Det är varm humor och njutningsfull sång. Det är Körberg när han är som bäst. Han briljerar och visar upp en helt annan sida än vi tidigare sett. Det är total njutning från första sekund och sedan i 90 underbara minuter. En ljuv musikalisk resa som bjuder till skratt men även eftertanke. Körberg, Flemsten, en enkel scen, vackra kläder och magisk musik i en perfekt kombination. Vi älskar det!
Föreställningen Lola går under hösten på Skandiateatern och är ca 90 minuter lång.
Text och bild – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita
