Respektfull tolkning av Robert Brobergs liv

skriv ut
Kärt barn har många namn, brukar man ju säga. Men då är det väl vad andra kallar en person, inte hur många olika namn denne har på sig själv? Robert Broberg hade många olika namn genom åren, och var enormt älskad, detta tolkas nu genom Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning Roberts Broberg- och dalbana.

Robert Broberg gick under en mängd olika alias. I föreställningen Roberts Broberg- och dalbana har man tilldelat fem skådespelare varsitt. Lisa Larsson har fått äran att gestalta de första åren av “Robbans” karriär, från 1957-1968, Fredrik Lycke nästföljande 6 år och “Robert Karl Oskar-perioden”. Rennie Mirro är “Zero” under följande 8 år och Frida Hallengren tar vid med “Robert-perioden” från 1982 och framåt. Christer Fant är alla åldrarna och sammanfattar även alltsammans med den slutgiltiga versionen av Robert Broberg.

Detta gör att det stundtals finns fem olika versioner av Robert Broberg på scenen samtidigt. Det är brilliant uttänkt! Och det blir precis så rörigt som man kan tänka sig att det var inuti honom när han mådde som sämst. Jonna Nordenskiölds har skrivit manus och regisserar, Rennie Mirro har koreograferat. Tillsammans har de skapat en intelligent musikföreställning med både respekt och stor ödmjukhet. Man skrattar högt, får lite ont i magen, njuter och sätter skrattet i halsen. Allt på en gång eller i alla fall i ett väldigt snabbt tempo.

Robert Broberg sålde ut Globen åtta gånger och var på ständig jakt efter kärlek och bekräftelse, från kvinnorna och från sin publik. Man har haft en enorm låtskatt att ösa ur och vi får höra allt från Båtlåt till Pling-plong Sång. Energin på scenen är galen, det är ett tempo som ingen normal människa klarar av – men detta var ju Robert Brobergs signum. Den röda overallen finns där, även den blå gitarren och roboten Robbot. Det enda som egentligen saknas är en lugn stund och en lågmäld version av Maria-Therese – då skulle Roberts Broberg- och dalbana få högsta betyg.

 

Roberts Broberg- och dalbana, spelas tom 27 februari 2022, på Stora scenen på Kulturhuset Stadsteatern.

 

 

Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Olof Ringmar och Carl Thorborg