Malmö Opera tog oss till himmelen

2004 kom Kay Pollaks film om stjärndirigenten Daniel som återvänder till barndomens Ljusåker. Han träffar Lena som han senare förälskar sig i. När Daniel börjar leda kyrkokören, får han även insyn i byns problem och snart är han en del av problemet. Det handlar om mobbing, utanförskap, kvinnomisshandel och kärlek – ingredienser som skapade succé.

I huvudrollerna i filmen såg vi bland annat Mikael Nyqvist, Helen Sjöholm och Frida Hallgren. När Oscarsteatern satte upp musikalen 2018, syntes Björn Kjellman tillsammans med Anders Ekborg och Malena Ernman på affischerna. Succén var självklar och spelade för utsålda hus. Nu är det Malmö Operas tur att axla manteln och det gör man med den äran.

I Malmö Operans uppsättning är namnen inte lika välkända, men kvaliteten har man definitivt inte tummat på. Skådespelarna man valt ut kanske inte är de hetaste namnen nu, men de kommer att bli det. Var så säkra! Här strålar den ena stjärna klarare än den andra, gång på gång på gång…

I Malmö Operans version känns Daniel sjukare, Lena mjukare och Gabriella skörare. Med stora kända namn blir kanske förväntan större än när det “bara” är en välkänd historia som lockar. Desto större blir upplevelsen när skådespelarna levererar en fantastisk föreställning där de etablerade rösterna inte konkurrerar med varandra och man inte har så många andra roller att jämföra med.

Kanske blir det lite mer äkta? Gabriellas (Jenny Holmgren) smärta känns igenom varje slag, mobbingen som Holmfrid dagligen utsätts för gör ont i magen och Daniels (Fredrik Lycke) minnen berör oss.

Allt går rakt in i hjärtat. Holmfrids (Klas Wiljergård) sammanbrott knockar publiken men känns samtidigt befriande och man behöver inte kunna särskilt mycket om skådespel för att se den strålande insats som Johan Charles gör i sin karaktär som Tore.  Det kan vara den svåraste rollen i föreställningen som kräver stor ödmjukhet och respekt. Som teaterchefen sa under premiärskålen efter föreställningen: – Johan “Respekt” Charles, med anledning av svårighetsgraden och professionalitet i hans skådespel.

Vi talar tre timmars total njutning! Skådespelet och rösterna är inget annat är brilliant och de tre timmarna flyger fram. Det enda negativa som kan sägas är att underbart är kort, vi hade kunnat sitta länge till. Hade vi delat ut stjärnor eller betyg hade det blivit en klockren tia av fem!

Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita, Bild – Jonas Persson