Kungen av Atlantis – kärleksfullt livsöde om schizofreni
Kungen av Atlantis är en dramakomedi som bygger på en sann historia. Sedan barndomen har den ansvarsfulle Samuel ensam fungerat som förälder åt sin egen pappa, sedan mamma lämnat familjen för att bo på Kuba. Samuel drömmer om ett annat liv och lockas av tanken på att flytta efter mamma, men har helt enkelt inte samvete att lämna sin psykiskt sjuka pappa. Så träffar han Cleo som är spontan och får honom att längta efter frigörelse och att få leva sitt eget liv. Men kärleken och medberoendet till den excentriske pappan håller honom fast. Cleo har en nästan lika excentrisk mamma som flyttar runt världen med sin dotter utan tanke på vad Cleo egentligen vill.
Berättelsen är en vacker historia kan man tycka, men när man tänker på att den faktiskt bygger på verkligheten blir det lite jobbigt. Samuel som spelas av Simon Settergren har satt ord och bild på sin egen historia och spelar alltså sig själv. Detta är hans verklighet och på premiärvisningen i måndags satt även hans pappa i publiken. Deras historia. Det är mycket värme, kärlek och humor i filmen, men skratten fastnar lite i halsen när man vet att detta faktiskt är på riktigt och är verkligheten för andra familjer just precis nu.
Happy Jankell som Cleo är alldeles lysande, precis som den alltid lika strålande Katarina Ewerlöf som spelar hennes mamma. Men det är Simon Settergren och särskilt Philip Sandén som lyfter hela filmen och som är alldeles makalös som den schizofrene fadern. Man känner maktlösheten hos dem båda och får en liten glimt att den verklighet som råder för den som lider av en psykisk sjukdom och dess anhöriga. På så sätt är det en väldigt viktig film som vi hoppas ska ta bort lite av den tabu som råder kring psykisk ohälsa. Ett viktigt ämnen som behöver lyftas upp i ljuset, med respekt, och det har Simon Settergren lyckats med.
Kungen av Atlantis har premiär fredagen den 1 mars.
Text – Marlene Rindå Jikita, bild – pressmaterial
