Nyfiken På… Sanna Nielsen
Sanna är uppvuxen i Edenryd mellan skogar, åkrar och hav i nordöstra Skåne. I den lilla byn med ett par hundra invånare bodde hon med sin mamma Ingmarie, pappa Christer, samt tre år yngre bror Thimmy. Till familjen hör även de äldre halvsyskonen Pelle och Madde.
Namnet Viktoria kommer från mamma som har samma namn. Sannas mormor älskar kungafamiljen vilket nog kan ha haft en del inflytande på dotterns och senare även dotterdotterns namn.
Vem är Sanna Nielsen?
-Ja du, Sanna Nielsen är en tjej på 36 vårar och… *skratt* vad ska jag säga om henne? En glad och härlig tjej som gillar livet och hoppar på en massa äventyr och bara vill köra på. Livet är för kort för att inte hoppa på saker.
Sanna var bara 11 år första gången hon gästade Allsång på Skansen. Sedan dess har hon vart där en handfull gånger till. Att hon själv skulle bli programledare för programmet en dag fanns inte på kartan.
Vad skulle du sagt om någon berättat att du skulle leda Allsången i framtiden?
– Ah, Du är en riktigt skojare du! Det hade jag aldrig trott på och det trodde jag inte heller. Kanske när man är 50 eller nåt sånt, när man levt lite mer och haft större erfarenhet för att göra det jobbet – men det kom ju lite tidigare. Och det är jag jätteglad för, jag får göra så mycket roliga saker i programmet som jag inte fått göra annars.
Sannas föräldrar träffades på dansbanan och där hängde sedan även Sanna en stor del av barndomen. Föräldrarna har dansat mycket, men har inte arbetat med musik på något sätt, utan inom sjukvården och i fabrik. Musikintresset kommer alltså från något annat håll.
– Jag följde ofta med mamma och pappa när de var ute och dansade, och satt alltid på scenkanten för att jag tyckte det var så roligt. Så sjöng jag med och till slut fick jag ställa mig på scenen. Det var oftast Lotta Engbergs orkester som drog upp mig på scenen eftersom jag kunde alla hennes låtar. Det var så vi lärde känna varandra, då var jag sju år gammal.
Musiken var bara glädje, medan skolan var en plåga. Sanna utsattes för glåpord i korridorerna och blev även fysiska påhoppad. Hon blev tidigt känd för allmänheten och dessutom lång men försökte att inte synas. Singeln ”Inte ok” handlar om detta och var en markering från hennes sida att mobbing aldrig är ok.
Sanna flyttade till Malmö 2001 och började gymnasiet där. Hon gick i Wolfs gymnasieskola, treårig linje i estetisk musik. Hon började jobba i olika dansband redan som 11-åring, under större delen av skoltiden alltså, men efter gymnasiet blev det musik på heltid.
Hade du några andra intressen?
-Nej, jag hade inget annat intresse, jag stod bara hemma och sjöng. Det fanns aldrig något annat. Skulle det skita sig idag… ja, vad skulle jag hitta på då? Någonting inom musik skulle det bli ändå även om jag inte skulle kunna sjunga. Eller så drar jag till Italien och köper ett ”Bed and Breakfast” och står där och lagar mat och bjuder gästerna på lite go musik.
Vilka är dina förebilder?
-Jag har väldigt många förebilder. Det jag märker är att det blir nya varje år. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om Celine Dion som teknisk sångerska och ser henne som min sångpedagog när jag var liten. Jag tryckte på play och stoppade hela tiden och kollade hur hon tog den tonen och testade själv. Hon var ganska tydlig i det. Sen lyssnade jag mycket på Joni Mitchell och hur hon var som musiker och hur mycket hon har gjort. Vilket geni hon är!
Sanna fortsätter -Förebilder idag är unga svenska popstjärnorna som Molly Sanden, Benjamin och Miriam, de är så jäkla coola och produktiva och det bara sprutar musik ur deras kroppar.
Finns det några livsavgörande händelser?
-Nu måste jag gräva i minnet. Livsavgörande? Jag tänker framförallt på Eurovision 2014, när jag fick representera Sverige i Köpenhamn. Det var så sjukt coolt. Och efter det kände jag att jag ville göra allt, hoppa på allt. Spela musikal, spela in platta, sommarprata, turné. Det var en så otroligt rolig tid i livet. Där jag kände att jag var modig och tog steget fullt ut. Det gav mig så himla många drömmar och möjligheter.
Vad har varit roligast?
-Oj, det går knappt att välja. Det är så mycket olika saker. Det är ju inte så att jag gjort samma sak om och om igen så man kan jämföra. Allsången är ju fantastiskt och utmanar mig på så många plan. Mello har varit superroligt och en annan nerv. Alla turnéer ligger varmt om hjärtat när man får möta publiken. Det är ju det som gör att man fortsätter. Drivkraften är kommunikationen med publiken, det blir ett gig tillsammans. Eurovision är ju så stort, att man fick stå för 200 miljoner tv-tittare. Det gick bra. Man var nervös och jag kommer håg den dagen som det var igår och det är ändå 7 år sedan. Jag har fortfarande inte sett framträdandet från finalen, jag vill hålla på det lite till. Om jag ser det tar kapitlet slut.
Sanna och Joakim har varit ett par i 13 år. Allt började med att Joakim spelade i Sannas band. De blev goda vänner och efter ett tag utvecklades relationen till kärlek. I våras meddelade Sanna via sociala medier att hon var gravid och i slutet av oktober föddes en liten son. Hon är väldigt förtegen om sin lilla familj, men något litet lyckas jag få ur henne.
Vad tänker du när du ser på din sambo Joakim?
-Ja men herregud, han är världens sällaste person och jag tänker alltid att jag är jätteglad att vi fann varandra. Och att vi har en relation som jag mår väldigt bra av.
Sanna värdesätter inte bara relationen med Joakim utan alla relationer och försöker att vara mån om dem.
-Jag har vänner som jag kanske hör av två gånger om året, men som fortfarande är mina närmaste vänner. Livet pågår och fortsätter, även om vi inte hörs så ofta så vet jag att de alltid finns där och jag finns här för dem.
Trots att Sanna gjort massor med saker och ännu inte ens fyllt 40 så är hennes livsmotto att man ska “skynda långsamt”. Att man inte måste göra allt på en gång och ta sig tid att njuta av det man faktiskt gör och upplever. Att skynda långsamt passar egentligen hennes personlighet bäst, då hon själv beskriver sig som mycket blygare än vad många tror och att det bara är på scenen som hon vågar ta ut svängarna.
Under pandemin har mycket hänt. Sanna och Joakim har köpt hus i Tyresö strax söder om Stockholm. Båda är frilans och har haft lite glesare mellan jobben och har därför kunnat pyssla runt i huset en hel del. Sanna har upptäckt att hon älskar livet i villa och att ha en trädgård att påta i. Varje kväll efter Allsången, fortfarande klädd i scenkläder, har hon gått runt och vattnat och låtit lugnet och tystnaden lägga sig. Nu finns även närheten till naturen, något hon värdesätter väldigt mycket.
Om det blir ett ”Bed and Breakfast” i Italien får framtiden utvisa, men Sanna skulle gärna göra fler teaterjobb och även filma. Musikaler och shower har hon gjort, men hon har i andra intervjuer även pratat om att skriva en monolog. Närmast blir det i alla fall julkonsterturné med Min Sanna Jul, sen blir det nog en hel del mys med det nya lilla livet innan Allsången kör i gång nästa sommar igen.
Vad det än blir är vi rätt säkra på att det blir bra, Sanna kastar sig gärna ut och lyckas med det mesta!
Text och bild – Marlene Rindå Jikita
