Mysig vintervärld när Hallwylska bjuder på julbord med Baileys!
Hallwylska palatset på Hamngatan 4 stod klart 1898 för att agera vinterhem åt makarna von Hallwyl. Huset var tänkt att fylla tre syften: bostad under vinterhalvåret, kontor för familjens firma och utrymme för konstsamlingar. Enligt makarnas testamente skulle deras hem sedan skänkas till svenska staten och bli ett museum, vilket gjordes 1920.
Hallwylska museet har en av Sveriges bäst bevarade miljöer från sekelskiftet 1900. Med sina 2200 kvm fördelade på ett 40-tal rum innehåller huset en av landets största samlingar av konst, porslin och antika möbler. Man har också en av Stockholms vackraste innergårdar, och den måste man förstås tas till vara. Där hittar man numera en mysig servering som ger svalka i värmen under sommaren och sedan ett par år tillbaka bjuder man på ett härligt julbord i december. Hallwylska kan ha årets vackraste dukning i år, det är magisk vackert med skinnfällar och en färgskala helt i grått, vitt och grönt.
Man bjuder på ett traditionellt och lagom stort julbord, allt finns där som Janssons, skinka och köttbullar. Vi måste slå ett extra slag för de veganska alternativen, “sill”salladen och “sillen” är otroligt goda! Efterrättsbordet är väl tilltaget och kompletteras på helgerna med Baileys Treatmas Bar varje helg ända fram till 22 december. Det betyder att man köper en Baileys Chocolate Reindeer som är fylld med valfri Baileys och sen får man fylla och toppa den lite till med valfria tillbehör som te.x. grädde, polkagriskross, marshmallows och olika såser.
Baileys Chocolate Reindeer är gjord av en tjock, lyxig mjölkchoklad framtagen av den chokladtillverkaren Lir Chocolate, den är ihålig i mitten för att vara det perfekta kärlet att servera Baileys i. Detta blir alltså en lyxig efterrätt efter efterrätten, som bara går att få på Hallwylska – den finns bara där! Är man i Stockholm älskar Baileys och vill ha ett mysigt julbord med bra mat och vacker dukning, då är det till Hamngatan 4 ni ska ta er.
Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Marlene Rindå Jikita samt Pressmaterial
