I Hans Rosenfeldts spänningsromaner är tryggheten alltid tillfällig. Det börjar ofta som en vanlig dag, ett bekant grannskap, ett liv som rullar på. Sedan kommer sprickan. Vargasommar och Skördebarn visar två sidor av samma styrka – spänning med psykologiskt djup.
Betyg:⭐️⭐️⭐️⭐️
Hans Rosenfeldt är välkänd manusförfattare och romanförfattare. Kanske mest känd för sin känsla för dramaturgi och för att bygga intriger där små detaljer får stora konsekvenser. Han är även en av hjärnorna bakom tv-serien Bron men även för På minuten och som sommarvärd i Sommar i P1.
Vargasommar – när naturen blir ett hot
I Vargasommar dras en till synes vanlig sommar i svensk miljö åt ett allt mörkare håll när en död varg hittas. Vid undersökning visar det sig att mänskliga kvarlevor finns i vargens mage. I sökandet efter personens identitet upptäcks även ett försvunnet större narkotikaparti. Det blir en kamp mot ryska narkotikahandlare och främmande makter som inte syns så mycket – men de märks. Snart är frågan inte bara vad som händer, utan vem som går att lita på. Hannah Wester leder jakten, samtidigt som hon brottas med sina egna problem.
Skördebarn – det som skördas är inte alltid grödor
I Skördebarn återvänder Haparandapolisen Hannah Wester till jobbet efter ett år av sorg. Hon hinner knappt landa innan ett dött spädbarn hittas. Samtidigt pågår en parallell jakt på två unga, höggravida kvinnor på flykt. I Stockholm avslöjar en ung politiker att han och hans fru snart ska bli föräldrar, varpå ett hotfullt samtal antyder att någon annan bär barnet. Utredningen binder till slut samman Haparanda och maktens korridorer med rysk organiserad brottslighet i en mörk berättelse om människohandel och surrogatindustri.
Spänning och dramatik
Hans Rosenfeldt skriver med ett tydligt driv där scenerna är tajta och spänningen byggs upp. Han är särskilt skicklig på att göra det vardagliga laddat. Tystnader, relationer och miljöer får ett krypande obehag som växer sida för sida. Dialogen gör att berättelserna blir visuella och lättlästa.
Tempot är inte jättesnabbt, ibland kan det till och med bli lite sävligt. Detta är dock inte negativt, ibland behöver läsaren få tid att förstå vad som händer. Vissa vändningar kommer tätt, så det gäller att hänga med. Ibland blir det dock lite för många trådar att hålla reda på.
Som parentes kan nämnas att Vargasommar även gått som serie på tv4. Den följer dock inte boken särskilt mycket, utan har ändrats en hel del. Medan böckernas Katja smälter in, är vacker och kan felfri svenska – är tv-seriens Kat precis tvärtemot. Man tar dessutom livet av karaktärer som är väsentliga för en uppföljande säsong. Tv-serien håller inte alls samma kvalitet som den första boken.
Text och bildmontage – Marlene Rindå Jikita
