Förintelsens Barn – Margit Silberstein

skriv ut
Det låter som en askungesaga, där Ernst Jakob Silberstein hittar tillbaka till sin ungdomskärlek Ili. Den stora skillnaden mot Askungen är att Ernst och Ili separeras under kriget, han tvångskommenderad till fronten i Ukraina, hon fördes till dödslägret i Auschwitz. De kom ifrån varandra. För gott trodde de. Mot alla odds lyckas de att hitta varandra och har även kärleken kvar. Margit Silbrstein berättar sina föräldrars fruktansvärda historia på en otroligt vackert och kärleksfullt sätt.

Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Margit Silbersteins bok “Förintelsens Barn” handlar om det tunga arvet att vara barn med föräldrar som överlevde Förintelsen. Att betyda allt för sina föräldrar och ständigt bära en skuld.

Men det är också en berättelse om två människospillror som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om att leva i två världar, den judiska och den andra stora världen. Med hjälp av brev har Margit lyckats väva ihop en vacker historia, trots alla mörka och svarta händelser. Hon lyfter även fram hur stark kärleken till ett barn kan vara och att den ibland kan vara så stor att man önskar att man var lite mindre älskad.

Även om Margit Silberstein själv inte upplevt Förintelsen är den något som präglat hela hennes liv. Hon var livets mening för sina föräldrar under några år tills hon fick en lillebror som sedan delade hennes börda. Men det är Margit som får ersätta den närhet mamman haft med sin förlorade syster och som tidigt får tidigt ta del av hennes upplevelser och övertog, som hon skriver, ”jordens tyngsta packning”.

Hon är så snäll hon någonsin kan för att inte ligga föräldrarna till last, samtidigt som hon är väldigt bortskämd och ganska krävande. Hon plågas omedvetet av en skuld och dras till lidande, hon hittar bland annat på ”Fattigleken” där hon och brodern traskar runt och runt i lägenheten hemma och låtsas vara hungriga. Hon slutar även att äta och drabbas av anorexi i ungdomsåren.

Det är breven som pappa Ernst skrev till mamma Ili som finns kvar, skrivna på ungerska, som ligger till grund för boken. Breven har funnits länge i Margits ägo, men det är först nu som Margit och hennes bror Willy har låtit översätta dem, innehållet var rätt omskakande för Margit och finns nu med till stor del i boken.

“Förintelsens Barn” är en vacker, sorgsen, gripande och kärleksfull hyllning till föräldrarna. Men den ger även en inblick i livet som jude i Sverige.

 

 

Text – Marlene Rindå, Bild – Stefan Tell