Trassel – höstens stora skrattfest
Äntligen är farsen tillbaka på Oscarsteatern. Det var länge sedan och är mer än välkommet. När Edward af Sillén återigen sätter tänderna i Ray Cooneys manus kan vi dessutom vara säkra på att det blir bra. Bra räcker dock inte, med den handplockade ensemblen måste vi ta till superlativer. Trassel är en skrattfest utan like. Det doftar succé!
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️
Sommar 2019 sattes Trassel upp senast, då som sommarteater på Krusenstiernska teatern i Kalmar. Precis som då är det Edward af Sillén som regisserar årets produktion. Han har återanvänt större delar av ensemblen, varför ändra ett vinnande koncept? I Oscarsteaterns uppsättning ser vi Robert Gustafsson, Peter Dalle, Ola Forssmed, Sussie Eriksson, Anders Jansson, Per Svensson, Anki Albertsson, Hanna Dorsin och Henrik Johansson. De flesta har spelat mot varandra förr, men det är första gången som trion Dalle, Gustafsson och Jansson står på samma scen. Ett topptrio alltså, som har stora förväntningar på sig.
Allt handlar om förbjuden kärlek mellan justitieminister Peter Rundqvist (Peter Dalle) och den förvirrade partisekreteraren Lena Stjernström (Sussie Eriksson). De planerar ett kärleksmöte på anrika Grand Hotel som avbryts abrupt när de hittar ett lik (Ola Forssmed) på hotellrummet. I rädsla för att avslöja sig ber de Peters vimsiga assistent Göran (Robert Gustafsson) om hjälp.
Det här blir startskottet för en farskarusell som snurrar snabbare och snabbare där Peter, Lena och Göran desperat försöker gömma liket och samtidigt avvärja en påstridig hotelldirektör, en girig kypare, en envis städerska, en tjatig sjuksköterska samt en svartsjuk make. Det blir inte rörigare än så här. Och det är fruktansvärt roligt. En tvättäkta slå-i-dörrarna-fars!
Två av de största rollerna innehas av Robert Gustafsson och Peter Dalle som är supersynkade. Deras unika tajming är något som visar på deras långa erfarenhet och hur otroligt proffsiga de är. Men de andra på scenen ska absolut inte förringas. Sussie Eriksson briljerar i sin roll som den charmiga älskarinnan. För att inte tala om Anders Janssons pengagalne karaktär. Men det är ändå Ola Forssmed som är den största behållningen. Vi har aldrig sett Ola Forssmed i bättre form – och då spelar han alltså död större delen av tiden.
Oscarsteatern bjuder på en skrattfest utan like. Vi har bara en enda sak att lägga till – Löp och köp och stanna hela applådtacket. Vi säger inte mer än så…
Text – Marlene Rindå Jikita & Martin Jikita, Bild – Mats Bäcker