När ridån går upp för sista gången på Krusenstiernska Teatern i Kalmar ligger en spänd förväntan i luften. Det dröjer inte länge innan skratten ekar mellan de lummiga träden i den anrika teaterparken. “Fångad på nätet” är en välskriven fars, med en skicklig ensemble och ett tempo som sällan låter publiken att hämta andan. Här bjuds det på en kväll fylld av förvecklingar, släng i dörrarna och komisk tajming av högsta klass.
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Efter 18 år är det dags för Krusentstiernska Teaterns sista premiär och då är det med Ola Forssmed och Eric Ericson i huvudrollerna och med Edward af Sillén vid rodret. Det finns ett visst vemod över både ensemblen och teatern, samtidigt som man ser framåt med både nyfikenhet och hopp om en nystart på Lindö nästa sommar.
“Fångad på nätet” är en perfekt avslutning av teatereran på “Krusen”. En liten skrattexplosion i den vackra parken. Handlingen kretsar kring ett till synes välordnat liv som snabbt börjar falla samman när hemligheter avslöjas och lögnerna blir allt svårare att hålla reda på.
Dubbelliv med komplikationer
Taxichauffören Per-Arne (Ola Forssmed) lever ett dubbelliv. Han är gift med två olika kvinnor och har lyckats hålla sina båda familjer ovetande om varandras existens genom minutiös planering och noggrant schemalagda arbetspass. Men när dottern Mia, som han har med ena kvinnan och sonen Max, som han har med den andra, matchar med varandra på nätet börjar hans tillvaro att rämna. De unga tu får helt enkelt inte träffas och en galen historia tar sin början.
Till sin hjälp att avstyra denna annalkande familjekatastrof snärjer han in sig i allt fler lögner. Hjälpt (eller stjälpt?) av sin bäste vän (Eric Ericson) och hans gamla förvirrade pappa (Robert Gustafsson). Plötsligt måste Per-Arne jonglera två förälskade ungdomar och två ovetande fruar samtidigt som han desperat försöker hålla sina hemligheter dolda. Resultatet blir en fartfylld fars fylld av missförstånd, lögner och komiska förvecklingar där situationen blir allt mer ohållbar.


En riktigt bra fars bygger på ett väloljat maskineri där varje replik och entré och sitter exakt där den ska. Så är det här, det finns inga brister alls att tala om. Trots det höga tempot känns berättelsen aldrig forcerad, utan utvecklas med en naturlig rytm som håller publiken engagerad från början till slut. En tvättäkta slå-i-dörrarna-fars med alla de rätta ingredienserna. Ett tydligt bevis på en bra föreställning är när man aldrig tittar på klockan, så var det den här gången.
En ensemble som spelar med hjärtat
Här finns en tydlig spelglädje som smittar av sig och skapar en varm kontakt med publiken. Varje rollfigur får sin plats att glänsa och tillsammans bygger ensemblen upp den energi som är själva kärnan i en lyckad sommarfars. Edward af Sillén har både översatt och moderniserat manuset, utan att tappa dess charm och ryggrad. Ensemblen är som vanligt handplockad och matchar varandra väl, men det är Ola Forssmed som bär föreställningen tillsammans med Eric Ericson.
De kvicka replikerna levereras med precision och den fysiska komiken sitter som gjuten. Forssmeds minspel och kroppsspråk är som vanligt totalt oslagbart. Samtidigt finns en charm och värme i karaktärerna som gör att man faktiskt bryr sig om deras öden, trots att situationerna stundtals är fullständigt osannolika.
Produktionen är väl genomarbetad med smart scenografi, välvalda kostymer och ett flyt som gör att tiden går förvånansvärt fort. Resultatet blir en föreställning som känns både professionell och lättsam på samma gång.
En sista premiärkväll att minnas
“Fångad på nätet” är precis det man önskar sig av en sommarfars: lättsam, underhållande och fylld av skratt. En föreställning som kombinerar klassisk fars med modern energi och som lämnar publiken på gott humör.
Men detta var alltså sista gången. Den sista premiären har gått av stapeln på “Krusen”. Om allt går som det ska, blir det premiär på en ny teater på Lindö nästa sommar. En dörr stängs och en ny öppnas.



















Mingel och intervjuer:
Text, film & mingelbilder – Marlene Rindå Jikita, & Martin Jikita, Bild – Mats Bäcker