Mina vänner – Fredrik Backmans lågmälda hyllning till vänner och vänskaper

Fredrik Backman är en av Sveriges mest framgångsrika och folkkära författare. Han fick sitt litterära genombrott 2012 med debutromanen “En man som heter Ove” – en berättelse om en butter men hjärtegod granne som berörde läsare världen över. Romanen blev en internationell bestseller och filmatiserades både i Sverige och i Hollywood med Tom Hanks i huvudrollen. Nu är han tillbaka med boken “Mina vänner”, en lågmäld hyllning till vänner och vänskaper.

Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

“Mina vänner” är Fredrik Backmans första bok på fyra år och den släpptes oväntat på engelska först och har redan lästs av 500 000 personer innan lanseringen i Sverige. Trots att den är skriven på svenska för den svenska läsarkretsen. Förklaringen ligger i att Backman inte haft något svenskt förlag under en tid och att livet varit lite rörigt. När chansen kom till lansering i USA, fick Sverige helt enkelt vänta.

“Mina vänner” är lite lik den första boken om Ove, det är lågmält och tänkvärt. En slags litterär andningspaus – en inåtvänd, varm och stundtals smärtsam berättelse om de fyra vännerna som tillbringade en enda sommar tillsammans, men som kom att prägla hela deras fortsatta liv. Språket är återhållsamt men kraftfullt. Det finns inget behov av stora dramaturgiska svängar – här bärs innehållet av ärlighet, sårbarhet och tacksamhet. Backman skriver om vänner som ställer upp i tysthet, som finns där när man mest behöver det och som säger åt en när man inte vill höra sanningen. Om lojalitet som aldrig tvekar.

Det handlar främst om en tavla men även om de fyra vännerna som är upphov till målningen. De flesta lägger knappt märke till dem – tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och får av en tillfällighet kontakt med en dessa gåtfulla figurer. Långsamt nystas en 25 år gammal vänskapshistoria upp, där hon får träffa en person i taget. Fram kommer vännernas livshistorier med familjehemligheter, kärlek och död.

Boken är vemodig och stillsam men med varm humor och glimtar av det vardagsliv som Backman blivit så älskad för. Det handlar om pizzakvällar som blev livlinor, om samtal vid köksbord, om skratt som skär genom mörker. Och det handlar inte minst om vänskapens paradox: att den är självklar, men aldrig något vi kan ta för givet. Det är en bok att att ta in och smälta vartefter man läser den vackra texten. Varje kapitel rymmer en ny ton, ett nytt minne och en ny reflektion. Nästan 400 sidor med väldigt många ord. Vackert skriven, men ibland lite väl långsam och några sidor för lång.

Med “Mina vänner” visar Fredrik Backman att han inte bara är en berättare – han är en betraktare. En människa som ser det stora i det lilla. Här finns inget filter, ingen putsad yta. Bara ärlighet, sorg, kärlek och en tacksamhet som inte alltid är lätt att uttrycka men som känns i varje mening. Det är en bok som får en att stanna upp. Som får en att tänka på sina egna vänner. Och hur man själv är som vän. Backman har en sällsynt förmåga att gestalta det mänskliga i det vardagliga – ofta med en fin balans mellan humor, sorg och eftertanke.

En stillsam bladvändare med ett viktigt budskap.

Text och bildmontage – Marlene Rindå Jikita, Författarbild – Morgan Norman