Anton Lundquist – porträttlik som Karl-Bertil Jonsson

skriv ut
”Jag har närt en kommunist vid mina barm!” är en replik som de allra flesta av oss känner till och vet precis var den kommer ifrån. Karl-Bertil Jonsson har flyttat in på Scalateatern och Anton Lundquist är kusligt lik det tecknade originalet. Det är nästan som att den tecknade figuren klivit rakt in på scen.

Sedan 1975 har Karl-Bertil Jonssons jul visats på tv varje julafton och blivit allt mer populär. För många är julen inte ens komplett om de inte sett programmet. Tage Danielsson och Per Åhlin hade förmodligen ingen aning om vad de ställt till med och att deras Karl-Bertil till och med skulle bli ännu mer populär med åren. Per Åhlin är numera en levande legend och har vart med i arbetet kring scenföreställningen.

Det handlar förstås om 14-åringen som beundrar Robin Hood och får tillfälle att smuggla undan julklappar när han jobbar extra på posten. Med hjälp av taxeringskalendern ser han vilka som tjänar mer än 50 000 kr, dessa kan gott dela med sig lite anser han. På julafton drar han på sig faderns tomtedräkt och ger sig ut i de fattigare kvarteren och delar ut sina julklappar. Allt är frid och fröjd ända tills fastern ringer och undrar om de tyckte om sin gåva. Karl-Bertil erkänner sin gärning och fadern blir vansinnig.

I scenföreställningen, Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, broderas berättelsen ut med jämförelser i modern tid. Grundberättelse är förstås kvar med precis samma känsla som i originalet. Henrik Dorsin är berättaren och förklarar bla att när berättelsen skrevs hade en direktör 5 gånger mer än en vanlig arbetare i lön, idag är det 50 gånger mer. Han raljerar över kändisar och influencers och hur egoistiska många av oss är. Dialogen är begåvad med både humor och tänkvärdheter. Dorsin driver även med sig själv en hel del och det gillas av publiken.

Anton Lundquist är självklar som Karl-Bertil! Han är porträttlik och har kopierat den tecknade figurens rörelsemönster, minspel och röst till perfektion. Vanna Rosenberg som ”den ömma modern” kan inte bli bättre. Hon överraskar med att kanske inte vara riktigt så stabil som hon verkar i filmen, det blir både svordomar och psykbryt. En av höjdpunkterna är när hon sjunger ”Faller snö” och snön sakta faller över scenen. Peter Dalle är inte riktigt lika omfångsrik som originalet men fångar sin karaktärs egenskaper precis som vi sett dem under åren. Karl-Bertils lillasyster har inte haft någon framträdande roll i tv-versionen, det får hon nu. I Katrin Sundbergs version får vi se en helt annan lillasyster än vi är vana vid. Mer än så säger vi inte…

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är helt enkelt briljant. Dialogen är intelligent, musikerna är proffsiga och  ensemblen är perfekt. Att göra om en tecknad film som är så populär är svårt, men man har verkligen lyckats. Frågan är om man inte tagit sig lite vatten över huvudet? Karl-Bertil på tv är en tradition sedan många, många år – blir det så även med Karl-Bertil på Scalateatern? Vi är rätt säkra på att Dorsin inte kommer undan med att bara sätta upp sin föreställning i år, han får nog dra ihop sitt gäng i november många år framöver.

Det är småputtrigt, varmt och hjärtligt. Det vi alla behöver en kall kväll i november. Föreställningen är 2 timmar inklusive paus, tom längden är perfekt!

 

Text – Marlene Rindå Jikita, Bild – Pressmaterial