Isobels Vandring av Kajsa Ingemarsson
Isobels Vandring är så vacker! Underbart målande beskrivningar av miljöer, karaktärer och upplevelser. Så många fina ord och omskrivningar att man sällan sett dess likhet i skrifter från idag.
Den här boken har verkligen en historia! Det var på väg hem från en omvälvande resa i Egypten som berättelsen kom till henne i form av två meningar; en början och ett slut. Känslan av angelägenhet var så stark att Kajsa la det hon höll på med åt sidan när hon kom hem, och började skriva. Orden som formulerade sig är inte de vanliga. När boken skrevs, levde språket och stilen sitt eget liv. Likaså innehållet. Sagan har fått förbli saga. Med sig in i skrivandet hade Kajsa magin och mystiken från sin egen resa, men berättelsen knöt också an till sagor hon hört och läst som barn. Hon var redan då fascinerad av det enkla och raka, men också av visdomen, mystiken, det oväntade och tokiga.
Berättelsen om Isobel, hennes familj och mötet med Anived är något alldeles extra. Nästan som en saga för vuxna, med vackra illustrationer av Saga Mariah Sandberg. Samarbetet dem emellan är deras första och har varit otroligt lyckat. Bilderna passar perfekt till texterna, alla tecknade i svartvitt och så otroligt vackra.
Isobels vandring är en magisk och suggestiv berättelse bortom tid och rum. En vacker saga som låter oss följa med den unga flickan Isobel och hennes vän Anived i deras spännande sökande efter mannen med stenen, en mytisk gestalt vars omtalade förmågor lockar dem långt från hemmets välbekanta trygghet.
Sagan leder de två ungdomarna över vidsträckta slätter, till havets stränder och skogens mörka grönska, men också till ödemarkens fruktlösa torka och ändlösa vidder. För att finna det de söker är de dock tvungna att bege sig ännu längre bort, mot det gåtfulla berget som hägrar i fjärran. Längs vandringen möter de vänner och vägvisare av olika slag, men framför allt möter de två sig själva.
Isobels vandring är en poetisk berättelse skriven på ett skimrande vackert språk. Den tar oss med på äventyr, men använder också sagans symboler för att leda läsaren mot egna djup och reflektioner. Man kan inte riktigt säga vilken tid det handlar om eller plats på jorden och det är det som gör att man med hjälp av bilderna får fantasiera ihop sin egen tid och plats. Boken blir nästan lite meditativ och man blir lite lycklig medan man läser.
En bok att rekommendera om man vill komma ner i tempo, hitta lugnet och få en fantastisk berättelse med vackra bilder!
Bilder och text – Marlene Rindå Jikita