En bur av guld – Camilla Läckberg

skriv ut
Fjällbacka finns kvar till viss del i Camilla Läckbergs nya roman ”En bur av guld”. Men nu handlar det om Matilda som lämnar småstaden och blir Faye i sitt nya liv i Stockholm. Hon lever ett rikt liv när hon blir av med precis allt – vilket hon inte tänker finna sig i. Hon kräver hämnd!

Camilla Läckberg är civilekonomen som sadlade om och blev författare. Precis som sina huvudpersoner kommer hon från Fjällbacka och precis som dem är hon en stark kvinna som vet vad hon vill. Efter 10 böcker om Erica, får vi nu följa Faye som lämnat den lilla orten för att bo i Stockholm. Faye har ett brokigt förflutet med en våldsam far, en kuvad mor och en bror som hängde sig. Med detta i bagaget startar hon ett helt nytt liv med en helt ny identitet.

Hon träffar Jack, hjälper honom och hans kollega att starta ett företag som visar sig blir väldigt framgångsrikt och kan snart vältra sig i lyx och pengar. Faye har kanske inte världen lyckligaste äktenskap, men försöker få det att fungera så gott hon kan – ända tills Jack en dag säger att han vill skiljas och ställer henne på bar backe. Äktenskapsförordet lämnar henne luspank. Men hon är inte fattig på idéer och hon vill ha hämnd. Till vilket pris som helst.

”En bur av guld” liknar inget som Läckberg har skrivit tidigare. Det är mycket sex, tantsnusk om man så vill, överraskande tvister som tar berättelsen ytterligare ett steg längre, psykologi och även en hel del humor. Glöm snälla Erica från Fjällbacka, här kommer Faye och alla hennes intelligenta och starka väninnor. Kvinnor som fått sin beskärda del av #metoo och en massa annat, som reser sig och tillsammans krossar män som trampat på dem. Det är fantasifullt och påhittat, men där finns en hel del som skulle kunna vara taget direkt från Stureplan också.

Handlingen är snabb och boken är lättläst, precis om alla Läckbergs böcker. Kanske inte det bästa hon skrivit, men man ser absolut fram emot nästa bok i serien. Vi vill veta mer om Faye, särskilt som slutet kittlade lite extra och var ganska oväntat. Absolut läsvärd!

 

 

Text – Marlene Rindå Jikita, bild – Forum (montage av Martin Jikita)