30 år av tystnad – mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme
En vardagskväll i februari 2016 möter Anna sin egen blick i tv-rutan. Det är blicken hos en skrämd sjuttonåring. En tjej med sprejat hår i 80-talsfrisyr sitter i Aktuelltstudion och berättar om mordnatten då Olof Palme mördades. Nu, trettio år senare, sitter Anna hemma i tv-soffan och drabbas av frossa. Det skakar i hela kroppen och hon mår illa. På natten känns det som om hon ska kvävas. Tankar, minnen och känslor, allt flimrar förbi som i ett kalejdoskop.
Det finns en gräns för hur länge man kan trycka ner sina känslor. Det upptäckte Anna Hage som inte bara blev vittne till Palmemordet utan även var en av de första som kom först till platsen och försökte rädda livet på honom. En traumatisk upplevelse som tillsammans med det efterföljande drevet i media, polisförhören och rättegångarna har påverkat hennes liv på flera sätt.
Med hjälp av en skicklig terapeut väljer hon att inte längre blunda för smärtan och berättar sin egen historia om vad som hände. Hon beskriver själva mordnatten, polisförhören, utsattheten och känslan av att vara den som alla skvallrar om. Hon berättar om livet idag, om hur de åren präglat henne, om maktlöshet och skamkänslor. Om vikten av att våga möta sina värsta rädslor – och om att gå vidare i livet. Hon berättar om allt det hon aldrig fått berätta i sin helhet, det hon borde fått berätta redan vid första förhöret. Då hade allt förmodligen sett annorlunda ut både för henne och i rättsprocessen. För 32 år sedan förstod man tyvärr inte hur man borde behandla vittnen och särskilt inte unga vittnen. Anna var 17 år gammal, helt ensam och väldigt utsatt.
Boken är otroligt stark. Man både berörs och upprörs. ”30 år av tystnad” borde bli obligatorisk läsning på juristhögskolan för att visa hur det inte ska gå till! Alla i beslutsfattande position, politiker och särskilt människor inom polis och rättsväsende borde ha den tillsammans med lagboken i bokhyllan. Det är många som borde be Anna Hage om ursäkt, särskilt domare, åklagare och advokater. Vi hoppas att hon kan få lite upprättelse tack vare boken och nu kan gå vidare med sitt liv.
Text och bild – Marlene Rindå Jikita
